Aftonbladet – 20 oktober 1870, sida 2

kabinettsminvister, tillade hon i största förtroende till mr Lovell. Det var ett stor misstag af honom, med de reiationer oct talanger han eger, att antaga den der platsen i Ostindien. Verkligen., svarade rr Lovell med liknöjd min. Åh, obestridligt, återtog hon triursferande. Det har jag alltid sagt honom; men jag får till min ledsnad säga, att Barton har aldrig brytt sig om hvad jag säger. Härati tycktes mr Barton icke vara ensam, ty under det att mrs Barton fortfor att beklaga sig öfver sin frånvarande herr mans blindhet, hvilken delades af hennes fem svågrar, som alla voro nog förstockade för att icke inse hvilken ofantlig fördel hennes umgänge borde vara för dem och deras barn, åhörde henne mr Lovell med sin vanliga höfliga likgiltighet och inpassade blott då det föll sig lämpligt, sina, Aha!s Verkligen! Naturligtvis! och kastade stundtals en blick ötver till det motsatta hörnet af rummet, der en ung dam satt alldeles ensam, den sista af denna utvalda garnison; som det återstår att teckna. Hon är så intagande i afton, hviskade lady Barton till mr Lovell, och den der blekröda sidenklädniogen anstår henne alldeles charmant. En söt flicka, mr Lovell, — åtminstone tycker jag så. Miss Gray är mycket intagande,, svarade mr Lovell liknöjdt. Och vet ni, jag inbillar mig att den der lilla italienskan skall vara högst behaglig. Jag är förtjust i-italienare! Mr Lovell aneåg Verkligen! vara ett lämpligt svar. Och så få vi ju bit den lilla, söta Georgien, fortfor mrs Barton med ett ömt uttryck i rösten, — ho som är så rar! — så originellb