Aftonbladet – 19 oktober 1870, sida 2

det var likväl en gåfva af ett ömt och ädelmodigt bjerta. Vid stugudörren mötte Silvia oförmodadt mrs Green, Min bästa mademoiselle Nardi, hvar har ni varit? har ni skickat utaf telegrammet? Icke änpu, men,,. Och hvad jag är glad! Jag har fätt reda på en vagn som nu återvänder till Saint Remy och tar oss med sig. En sådan lycklig händelse! Kusken begär så godt som intet. Vi skola vara vid Saint Remy i rätt tid och ändå spara in två francs. Eldarens enka är härinne. Vill ni tala vid henne, mrs Green? Min bästa mademoiselle Nardi, — hvad nytta skulle jag göra henne dermed? frågade mrs Green synbart ledsen öfver förslaget. Dessutom väntar vagnen ogh vi komma nog ändå i sista stund. Silvia var icke längre envis; men ungdomen är ej blott ädelsinnad; den är äfven sträng och under det Silvia gick vid mrs Greens sida, sade hon till sig sjelf: Hon är sjelfvisk. Glad blet hon öfver att jag ej fick komma till Paris och SÅ det ringaste bryr hon sig om eldarens enka.x TREDIE KAPITLET, Jag tycker verkligen mrs Green borde underrättat mig om, att hon inte skulle kommav, yttfade lady John med känsla. Middagen var på väg att förstöras af att de resande läto vänta på sig; kocken hade skickat upp ett tröstlöst budskap från köket, som motsvarade sista nödskottet från ett skepp på väg att föplisa: Lady Johns gäster sågo tungsipta och hungriga ut; lady John själt var synbarligen förtörnad. Professor Smith, sade hon och vände sig