ta I hvilka intet byggnadssätt skall förläna säkerhet. Belägritgens materiella fasor skola li oändlighet mångfaldigas gånom de känslor, leom jast bilda den atmosfer, hvari de sväga p och förstörda sinnena andas. Verldens lätta retligaste befolkning, Frankrikes alltför väl a I födda, alltför bortklemade hjerta, som för n I landet varit alla lidandens, allt eländes källa, skall nu i vi veta icke huru lång tid icke få någon sömn, intet lugn, ingen känsla af säkerhet, ingen trefaad och ingen tillfredsställelsö.x Lyod. å skrifver från Lyon den 6 Oktober: Lyon har rI som fästning den fördelen framför Strasbourg, v latt det eger starkt framskjutna fästen och jordverk, så att vid en fullständig belägring sjelfva staden icke skulle hafva så rycket att lid2, som fallet var i Strasbourg. En belägringsarm6 måste, emedan rayonen härigenom betydligt vidgas; vara mycket talrik, Re KR till. På en del ställen måste nya jordverk framskjatas och de särskilda fästena förbindas genom murade grafvar och jordarbeten. Härtill måste minst 8 å 10,000 arbetare användas. Af allt detta följer, att Lyon, i . händelse af en belägring, kan och skall göra -J energiskt motsfänd. Dock beh s här 125.000 man reguliera trupper, väl beväpvade ;Joch ekiperade. För öfrigt inrycka spridda 1 1 4 a , trupper och andra afgå härifrån fill det inre af Frankrike. Mobilgardena, af hvilka uti I Lyontorde ligga kanske 20.060 man, mestaI dels raske, unge män, öfva sig i de olika ,väpnen. Tyvärr sakna dessa trupper äono Itill en del dugliga gevär och ammunition. I För öfrigt ser man tilläckligt, att den kejjaerliga militarismens slentrian icke lärt frans. I männen konsten att på kort tid blifva skickliga soldater. Det egentliga nationelgardet, hörgarmilisen, är mycket talrikt och lifvadt af den bästa anda. Vi se här yngliogen bredvid gråhårsmannen, den förmögne borgaren bredvid blesmannen, och deras instruktörer äro mestadels officerare. Detta bevisar tilltyllest att man tager saken på allvar. Men tyvärr motsvara icke resultaten detta allvar. Det franska folket har systematiskt olifvit afvävjdt från bruket af vapen; detta ser man vid första blicken. Vidare hx endast några få af desse män chassepotgevär, och vid sina öfniogar begagna de icke en gång krut. Ännu mindre anställas några egentliga skjutöfringar. Försvaret af Sstot Quentin. Gazette de Cambrai bar följande berättelse om det tappra försvaret af nämnde stad: På lördagen xl. hal: eliva signalerades preussarne på några kilomåtress afstånd på vägen från La Före. Det slogs genast till ställning. Natiooalgardisterne skynda till sin post; prefekten Anatole de la Force, klädd i ,) En korrespondent till den schweiziska Bund I men äfven försvarskrafterna i proportion derj: ER katt KM I -— simpel nationalgardistunitorm , begifver sig med en sabel i ena handen och en revolver i den andra till platsen; han håller tal till folket och förmår det att strida. Fyra fruktansvärda barrikader hade fjorton dagar förut blifvit anlagda på gatan Isie, en af dem vid kanalens strand, två andra på 200 måtress afstånd i det inre af staden; den fjerde stängde vägen från La Före vid köiogen Isle. Denna barrikad kunde blott en liten stund försvaras, och detta endast af tio man. Striden började vid ändan af staden vid den stora barrikaden vid kanalen, hvilken verkligen var en stark position. Prefekten var hela den tid, striden varade, den främste i faran. Han visade prof på ett beucdransvärdt mod, Preussarne, som voro ungefär 900 man starka, 600 infanterister och 300 kavallerister, förskansade sig på bangården. Begagnands sig af utspråogen på husen och jernvägsstaketen, försökte de sprida sig på ti raljörkedja; trots alla dessa försök lyckades det dem ej att komma åt nationalgardet; tvärtom ledo de temligen allvarssmma förlaster; hvarje soldat, som visade sig, blef dödad; bland, annat, berättas det, att en beryktad jägare i Saiot Qnentin vid namn Bosquette skjutit eller sårat 6 eller 7 preussare, bland dem en högre officer. Stridea fortfor till klockan 2; då slogo preussarne till återtåg på vägen till Marle. I brist på snabbskjutande gevär red stor skottvidd kuade nationalgardisterne icke förfölja.dem. Om vi haft endast 300 soldater med chassepotgevär, förklarade i går en af invånarng i Saint Coentin, skulle icke en enda preusssre ha sluppit undaän.. Fienden förde sina döda och sårade med sig på arbetsvagnar, som ban förskaffat sig genom teqvisition. . Följaktligen kan man ej så noga veta deras antal... Enligt de mest opartiska beräkningar uppgingo de till 40 eller 50. På vår sida hade vi 3 döda och 5 eller 6 såadopterat dem. Tre fransmän togos till långa; 11 preussare föllo i våra händer. Det berättas, att kommunalrådet ungefär en timme före fiendens aftäg hade fattat föl. jande beslut: att nationalgardet hade tappert gjort sin pligt, men att det icke kunde fortsätta striden utan att utsätta staden för grym vedergällning och att det derföre vore skäl att inlåta sig i underhandling med fienden. Detta beslut skickades till barrikaden till prefekten, som vägrade hörsamma det, förklarande, att han endast var en simpel nationalgardist, och att-det icke tillkom honom att utdela befallniogar åt sina kamrater.o Såsom nyss nämndes flydde preussarce för nationalgardet, förskräckta af motståndet från barrikaden. Saint Quentins barrikader hade blifvit anlagda under ledning af brooch chaussebyggoadscheten Lermoyer. Vi kunna ej nog berömma den klokhet och skicklighet, hvarmed dessa arbeten blifvit utförda. Enligt allas deras mening, som deltogo i striden. kunde man-ej tänka. sig fruktansvärdare försvarsmedel. Fienden tyckte detsamma. I går afton medförde. bönder, som återvände från Marle tili S:t Quentin, underrättelsen, att fienden kom tillbaka. Det sades, att-en stark kär, sammansatt af trupper från Laon, Soissons samt till och med Rheims, formerade sig i Marle och beredde sig att marschera mot Saint Quentin. Vi veta ej, om dessa rykten äro grundade, men hvad vi rade. En af de dödade, en modellör, var far till 11 barn; staden Saint Quentin harl! 3 Ls fo oe HM ot VI Hr Mm FR NR OM dd OT Be — — 4 ct FA te RH RA