Aftonbladet – 18 oktober 1870, sida 2

Nu var det Silvias tur att skaka på bufvudet. Jag förstår verkligen inte, yttrade hon med en viss högtidlighet i rösten. Kors, gör du inte det? utropade miss Lovell, i det hon spärrade upp sina små ögon och lade pannan i otaliga rynkor. Nå, lika godt; men då jag säger att en person är en padda, så menar jag också att hon är en padda och, tillade hon efter en paus, nu har jag väl tydligt nog förklarat den sakenp. Finras inga flera hos lady John? frågade Silvia. På ett vida mera förbehållsamt sätt svarade Georgie att miss Grey och hennes ku sin Gerald Lovell äfven voro lady Johns gäuter, och i samma ögonblick tillade hon: Som jag gissar är väl Charlie Meredith hos sin syster. . Charlie Meredith var madame de YEpines halfbror, Nå, huru ser han ut? frågade Silvia med sin ärliga nyfikenhet. Han är en af de vackraste. unga karlar jag sett på länge, svarade miss Lovell med största lugn. Men som du vet är det blott till besvär att vara så der vacker. Alla unga flickor äro färdiga att förlora förståndet för den-der stackars Charlies skull. Hvad säger du? utbrast Silvia förvånad och nästan förlägen. Ja, flickor äro sådana små ankor, som du vet. Miss Lovells språk var stundom ganeka dunkelt för den unga italienskan, hvars bekantskap med engelska var temligen begränsad. Hon undrade på ankor och hennes undran ökades, då Georgie fortfor: der får du också se gamle kaptenen. Han kom i gräl med sin öfverste och måste stryka på foten, men han är ändå fortfarande kapten,