kan uppväga, gentemot fruktan för sådana olyckor, det farliga nöjet att förödmjuka en huöfvodstad eller eröfra en remsa jord? Vi vända oss allesamman också till Frankrike, och må våra bröder i detta sköna land förena sig med oss och säga till det: Det är icke fäderneslandet som löper den största faran i kriget, utan det är friheten. Frankrike! När Lamartine yttrade dessa Tord i ditt namn till makterna, hvem kunde hysa fruktan för att första kejsardömets gloire, Tefter ett förfärligt försoningsoffer, efter 30 års fred, skulle åter vända sig mot dig och hålla icke blott friheten i schack, utan sätta fäderneslandet i tara? Men du kan betrakta med lugna blickar den afgrund, dit en ny Cesar sänkt dig, ty din heder skall icke falla dit ned jemte honom: Ett år af fred blott och du skulle efter hand ha återtagit dina rättigheter! En måaads krig har återgifvit dem åt dig, men till ett ohyggligt pris. Men hvad det än kostar, så kan du ej köpa nog dyrt slutet på denna regime, som anställer förföljelserna den 18 Brumaire och den 2 December, för att förlisa vid Malplaquet, vid Waterloo och vid Sedan. Att afgjordt bryta med det förflutna är den stora segern, den högsta segern, jemförlig med alla dem som krigets snillen ha vnnait. För detta pris är du mer befriad än besegrad! Det är din rätt, folk af 1789, af 1830 och af 1848, att lösgöra din blifvande ansvarighet från hvarje förbindelse med en regering, som, oaktadt din vilja, tvärtemot din vilja, har åter infört militärväldet. Du kan ej bryta för mycket högtidligt med denna esprit de gloire, som är dödande för friheten. Men det är din skyldighet för Europas skull, din moder, och för Tysklands, din syster, att åtaga dig ansvaret äfven för de de fel som begåtts i ditt namn. Åtagandet af ansvar betyder på pligtens språk: upprättelse! För att befria sitt land från despotismen och invasionen fruktar man ej, så framt hedern är oantastad, att lemna allt det öfriga såsom säkerhet. Fred således, fred! och du skall ej köpa den för dyrt om den betyder: för alltid bort med militärväldet! aFred! Fred! Osa den hänger på en fråga om fästningar, så tag sjelf till jordhackan — det är ju bara att nedrifva dina förtryckares verk. Din verkliga fästning bör vara ett folk, som njuter undervisnirg cch frihet. Fred! Öm man begär mer af dig, så må friheten gifva dig styrka till ädla beslut! Gif prof på hvad du önskar. Du förkastar Ceesars politik, kasta ocksä från dig hans presenter. Afstä från hvad denna parodi på omröstning, för hvilken du i 18 år varit offer, gifvit dig af territorium; afväpna eröfringen genom att till Garibaldi återlemna hans fädernesland, och visa dig stor genom att nöja dig med de gränser, som voro tillräckliga för Frankrike i Juli och Februari. Den fred, som Europa och verlden önskar, den fred som är tfräktbärande för Tyskland, som stärkts genom segern, fruktbärande, för Frankrike, som återfått friheten, det är den uppriktiga freden, den afväpnade freden, en fred som icke får vara ett uppskof med repressaliers utkräfvande, en fred utan offer och utan hat. Ädla systrar, erinren er tormeln från 1848: cFrankrikes förbund med Tyskland till hvarje pris! och I kunnen väderteckna det första protokollet till verldsfreden. Bröder i Europa! Se der hvad vi trott oss böra i vårt hjertas upprörda tillstånd säga till tvenne folk, skapade: att rivalisera i tankens idrotter. Vi som stått, så att säga, vid tröskeln till detta förfärliga krig, ha varit de första att se dess fasor; vi bemöda oss om att sätta menniskokärleken i jemnhöjd med olyckan, våra kyrkor bli ambulanser, ingen testlighet utan ett vädjande till barmhertigheten; våra hustrur och våra barn göra charpie och många af våra medborgare lemna på. bataljfältet vård och bjelp åt de sårade. Vi ha också andra skyldigheter. Bröder i hela verlden, frimurare eller de som äro främmande för vår orden, I alla som, älskande edert fosterland, veten eder vara mensklighetens medborgare och kännen eder träffade när hon lider i en af sina lemmar; i åsynen af detta ofantliga sorgens fält och af alla dessa hopade olyckor, måste vi förena alla våra röster för att utropa, att kriget icke är civiliserande, att eröfringen är gudlös och farlig. Denna kamp har ej mera skäl att fortfara. Stunden är kommen att sätta i handen på alla män med hjerta den hvita fanan och att ropa till armeerna, att ropa till nationerna: Fred, Pligt, Frihet! Vi göra det i allas intresse! Vi göra det i de många familjers intresse, hvilka mistat sina söner och blifvit bragte till tiggarstafven och hvilka genom en hastig fred knappt kunna upphjelpas; vi göra det i segrarens intresse, hvilken bör vara rättvis, i den besegrades som återfår friheten. Vi göra det i alla folks intresse, hvilka hotas af en allmän ruin och med oro fråga sig till hvilka nya våldsgerningar en missbrukad seger skulle hädanefter gifva anledning. Det är tid på att nationerna bevara sitt hjeltemod för eröfringar på vetenskapens och tankens område. Vi uppmana Eder alla, alla, att göra en största ansträngning till förmån för verldens fred! Den allmänna opinionen kan vinna detta mål; må vi mana henne att bevisa, att Europa är nog civiliseradt härtill och må vi ej glömma, att hur mycket än blifvit gjordt, det dock återstår att göra något för rättvisan! I de menniskoälskande vännernas af R.. 27 namn: V.:. M.., J. Anspach, borgmästare och representant för Brissel. F., ler 8.. G. Joltrand, representant för Brissel. Fr 2d S.., H. Van Schoor, proprietär. FE. FE. . Or.., O Scailquin, advokat. . Secr.., E. Dubuc, löjtnant vid genikåren. F.. Trös.., Ch. Lemaieur, rådman i staden Brässel. Brissel den 15 September 1870.