Aftonbladet – 17 oktober 1870, sida 2

MM WVönr-—,Stackars mrs Green! Enka med mycket knappa tillgångar, lefde hon en stor el af året hos sina vänner och på deras bekostnad. Ofta-hade hon i uppdrag att vara ressällskap åt andra damer, just na bade hon fört en skock unga, obeskyddade dufvor till Neapel och lemnat dem der under faderligt hägn, då det blef hennes pligt att eskortera ilvia till Frankrike. Mrs Green ansågs lika god som Bradshau och Murray tillsammans, och som hon derjemte var en klok arrangör he resorna, förklarades hon ovärderlig i sin väg. Att göra resor var lika litet i hennes smak, som att göra besök, men ett fritt val hade för henne varit främmande under alla lifvets förhållanden. Deraf följde kanske också, att mrs Grecn var förbehållsam och försigtig samt bättre visste hvad hennes bästa var, än att svara på alla Silvias frågor. Den unga flickan hade en qvinnas och en sydländings snabba uppfattning. Hon såg att hennes följeslagerska icke hade förtroende till henne; denna öfvertygelse ökade ytterligare hennes dolda ovilja och gjorde det så mycket lättare för henne att tiga. Detta är också mycket trefligare., tänkte mrs Green, som föga lade Silvias mulna lynne på sinnet. Men trefnad och mrs Green sällskapade aldrig länge med hvarandra. Alltid skulle något inträffa, som skilde dem ät, och deona gång presenterade sig detta något vid äng båtens ankomst till Genua, under formen af ett telegram från lady John, så lydande: Ar hon vacker? Svara med telegram. Stor var mrs Greens häpnad, då hon läste denna fåordiga skrifvelse nere i hytten, der Silvia ännu låg alldeles orörlig och med slutna ögon eter ett långvarigt anfall af sjösjuka. Mrs Green kastade på benne en snabb blick