Aftonbladet – 17 oktober 1870, sida 2

är det för ställe? Ar hon ung, gammal, stygg eller vänlig? Är hon vacker? Huru kömimer hon att vara madame de lEpines granne?n Allt ifrån första stunden af deras bekantskap hade mrs Green inom sig förklarat fröken Nardi för att vara en högst obildad ung person. Men nu kände hon sig mera hågad att anse dessa framfusiga frågor, i förening med den allvarsamma blicken från ett par stora, mörka ögon som en affekterad ärlighet och oerfarenhet af eh ting flicka med en högst listig karakter. Ått besvara dem öppet och sanningsfullt och gifva fröken Nardi tillfälle att upprepa hennes yttranden för lady John, var naturligtvis det sista hon tänkte göra. Hon svarade vårdslöst: Ack, lady John är ett alldeles charmant fruntimmer. Ni kommer att tycka så mycket om henne! Hvad hennes hem angår, är det en verklig biiou och, — 0, hvad Sant Remy är vackert! Det ligger på vägen till Paris, som ni väl vet. Men säg mig nu, för all del, om dessa blåklädda menniskor äro Neapolitanskor? jag tror verkligen att det är händelsen., Jag förmodar att så är., svarade Silvia som kände sig färdig att qväfvas och ej brydde sig om att göra flera frågor. Hennes felslagna förhoppning var mera än hon kunde bära. Att icke få se Paris! — detta som hon hade drömt om, sofvande och vakande, alltsedan kon erhöll madame de PEpines bref, det var i sanning för mycket. Hon vände sig harmfullt ifrån mrs Green, hvilken såsom öfverbriogare af de ledsamma nyheterna råkade ut för största andelen af hennes missnöje. Säkert hade madame de VEpine varit tvingad att hasdla som hon gjorde, men. mrs Green — så fasligt! — hon var ju riktigt glad och det hade hon äfven öppet lagt i dagen.