Aftonbladet – 17 oktober 1870, sida 2

via frågande på sin reskamrat. Mrs Greens röda ansigte sken af förnöjelse. Vi behöfva ej fara ända till Pariss, fortfor hon, madame de YEpine skrifver, att hon lemnar staden om några dagar och att, då jag i alla fall ämnar mig till lady John vid Saint-Remy — de äro nära grannar som ni vet — så blir det bäst att jag tar er med mig dit. Det är så skönt att inte behöfva göra den långa resanp, tillade mrs Green helt belåten. Hvad kar detta vara för löjliga figurer i blå kappo:? Silvia, hvilken åhört henne med den största öfverraskniog, svarade till att börja med, ingentiog. De skulle således icke resa till Paris! Hvad kunde detta betyda? Då hon sansat sig nog, för att göra några frågor, visade henne mrs Green det bref hon nu erbållit. Det var synbarligen skrifvet i stor brådska och gaf inga upplysningar. Madame del Epine sade blott, att hon ej kunde stanna i Paris, och bad till följd deraf mrs Green medtaga Silvia till lady Joho. Hon hade redan skrifvit till denna, och var öfvertygad om att hon gerna ville emottaga hennes Unge slägting på några dagar, till dess madame de IEpine sjelf kom och befriade henne från detta besvär, etc. etc. Silvia återlemnade brefvet utan att säga ett enda ord och började betrakta de passagerare som voro på däck, grupper af damer och herrar och barnen som muntert sprungo omkring; derefter stannade blickarna åter vid kusten som alltmera försvann i ett blånande fjerran. Mrs Green, som i smyg bevakat hennes ansigte tänkte: Hon tar det ja helt lugnt. Hvem är lady John? Och hvar ligger Saint Remy, frågade Silvia tvärt och vände sig till henne med en hast och bestämdhet, hvarpå mrs Green var alldeles oberedd; hvad