Aftonbladet – 15 oktober 1870, sida 4

Vänlig inbjudving och uppmaning till redbare och tänkande landsmän, så unga som gamla. Menniskans bestämmelse är onekligen, i yttersta korthet sagdt: egen och andras förädling! För att nalkas detta mål erfordras: att väcka och ida den rena kärlekens eld, äfvensom att tända och utbreda det oförvillade förnuftets ljus, så inom som utom fäderneslandet. Några ensevordne personer började redan för ett par år sedan att, på grund af hvad ofvan sagdt är, bilda ett sällskap, kalladt Förnuftets vänners. Döden bortryckte dock 2:ne af de varmaste och mest nitiske medlemmarne, nemligen generalen C. Akrell och folkvännen Aug. Blanche. Härigenom uppstod förlamning och afbrott i det välmenande arbetet. Helt nyligen har dock lyckan eller olyckan, man kan nästan säga hvilketdera man vill, väckt upp oss ånyo. — De gkyhöga galenskaperna i Rom samt blodraseriet i Frankrike och Prenssen äro, jemte de af gammalt kända ursinnigheterna, tillräckliga motiver att på nytt drifva oss framåt. — Tiden är sannerligen inne att söka förena dem, hvilka erkänna förnuftet såsom den förnämsta utaf alla gåfvor som Allmakten skänkt oss arma men —— Tiden är ock inne att, i mångfaldiga riktniug söka få förnuftets lärdamar mera tillämp, add, gåva. i det allmänna som ensl ilda lifvet. Le — för vig föktar emot fantast— Ått hvar och en 3 ä ; i hopar och verldsgalenskape. visserligen. var kert och pligtenligt, men leder sätta. ngt någonsin — till målet. I alla händelser föra:., genom detta stridssätt i spridd ordning, förlfäftets rättmätiga segrar. Hvarföre skulle icke, under dylika omständigheter, förnuftets verkliga vänner kunna förena Big under förnuftets fana, tagande till beskyddare — Allmakten ?! Utan att ingå i några specialiteter, drista vi således härmed inbjuda en hvar förnuftets vän till medlem af vårt ap Något ordensbrödraskap åsyftas icke, helst sällskapet aldrig ämnar använda en enda af ordensväsendets otaliga resurser. Till följd häraf finnes ingen reception, ingen edgåvg, inga hemliga löften, intet befäl, ingen rangordning, ingen examen, hvarken inträdeseller befordrings-, inga ordensdrägter, inga stjernor, band eller andra utmärkelsetecken. Man inträder för att lyssna till — eller meddela — förnuftets läror, hvilka aldrig få afvika från kärlekens heliga urkälla. I och för förnuftsarbetet väljes en direktion, men i öfrigt behöfves ingen sådan; ty allt det ekonomiska är redan ordnadt och uppgjordt. Så finnes t. ex. en ypperlig, passande och välbelägen lokal till vår disposition, 1 tr. upp i f. d. Bergsthralska buset, ingången från Munkbron. Denna lägenhet består af tambur, stor sal och sju rum m. m. Hela den ekonomiska risken är hvilande på några få personer, hvilka önska att vara okända. Naturligtvis ega de den motsvarande rättigheten att fritt disponera öfver inträdesafgifterna, hvilka efter behag kunna erläggas för år, halfår, qvartal, månad eller dag. Sällskapets ombudsman, som träffas i lokalen alla förmiddagar, från kl. 10—1. emottager hvarje dylik liqvid, med undantag af den för dag, hvilken medlemmen sjelf törde nedlägga i den för ändamålet befintliga sparbössan. I stället för qvitto lemnar ombudsmannenbiljett, upptagande egarens namn och den tid för hvilken liqvid har egt rum. Anslag, 4 olika ställen inom lokalen, utvisa betainingsvilkoren för hyarje olika tidsperiod. Bland tidningar torde komma att nnas afskrift af Werldsbladet;, det enda exemplar Sverige eger. Nämnde blad, som är nofelbart., sysselselsätter sig äfven med vigtiga ämnen från öfveroch underjorden samt Alan sannolikt hvarje lördag. Enhvur, som godhetsfnlit vill medverka till denna tidnings framgång, täcktes ; Vasogladt omslag och under adress till Red: af Werldsbladet aflemna sina litterära bidrag till för dagen tjenstgörande ombudsmannen. — Sällskapets lokal är öppen för hyario des3 ledamot från den 1 Oktober d. å, alla dagar, mn kl. 10 f. m. till kl. 5 e m., men fredagarne trån kl. 10 f, m. till kl. 12 på natten. Sistnämpde dagar äro alltså bäst passande till längre föredrag och vidlyftigare arbeten. Hvarje dag bör dock något användas i och för sällskapets. syftemål, ehuru de yanliga sällskapsnöjesa, gåsom konversation, tidningsläsning och kortspel, hvartill kommer målskjutning m. m., sannolikt Jå komma att utkräfya sin gamla häfdvunna rätt, beist sällskapet tillika afser att tillskynda hvarje dess medlem äfven — glädje och trefnad. Till följd häraf äro också skämtets och löjets vapen, begagnade med sans, lika tiliåtna som det djupa allvarets. . Allmänna lagens gärdesgårdar, om än här o h der skrangliga eller mossbelupna, få dock lika ljtet öfverhoppas, som ans ighetens skrank; ty skärlek och förnufts är och förblifver sällskapets lösen, syfie och lag. Måtie nu också hufvudstadens ädle och upplyste män med välvilja omfatta det här framlagda, åtminstone välmenande, förslaget — att förr eler senare gagna fosterlandet och menskligheton Detta önskas innerligt och varmt at några få. Stockholm, September 1870.