Aftonbladet – 12 oktober 1870, sida 3

Till Redaktionen af Aftonbladet. Dagens största och vigtigaste intresse är kriget,, jag vet det. I hopp likvål, att äfven endra intressen skola kunna få anses vigtiga och göra sig gällande, vågar jag anbålla om plats för nedanHad Jag skall söka fatta mig så kort, som möjligt. et är med glädje och tacksamhet man erkänner, att åtskilliga kyrkogårdar, senast Maria, blifvit förvandlade och ordnade till prydnad och nytta för den stora staden, för hvilken sådana gröna, trädbeväxta platser, sådana lungor eller andhemtningsbål, om vi så få kalla dem, vilja vara af nöden och kärkompa, ju flera desto bättre, i både sanitärt och estetiskt afseende, för både kroppens helsa och sinnets Iyftning. Johannis kyrkogård med sina långa, lummiga aller, sin rikedom på ännu både vackra och unga löfträd af flerabanda slag, sitt höga och friska läge, tyckes företrädesvis egna sig för ofvan antydda ändamål. I hvilket skick befinnes den deremot nu? Det förundrar oss, att den icke långt för detta blifvit föremål för allmän uppmärksamhet och deraf säkert följande allmänt tadel. I stället för att vara en prydnad, vitnar den i bedröflig mån om vanvård och brist på både skönhet och ordningssinne, utom hvad enskild vård öm ett antal grafvar angår. Öfverlemnad åt si jelf förmår dock denna enskilda vård ej aliti ydda sina verk. Stigar anläggas härs och tvärs. Grafvarne nedtrampas delvis eller hela. Till följd af godtycklig gräfniog efter tort !ör nya grafvars omläggande, ser marken understundom ut, som om svin bade rotat der. De stora gångarne utvidgas otillbörligen åt sidorna och få efter regnflöden behålla sitt förstörda utseende. Åt träden egnas icke den vård, de erfordra och förtjena. O. 8. v. I stället för att tjena helsovården, vill Johannis kyrkogård vara en pestböld för den prokrigliggande trakten. Soplårarne i stadens gårdar äro föremål för polisens välbetänkta uppmärksamhet, stadens rännstenar spolas för att de icke må förpesta luften, det skulle anses för någonting oerhördt, om någon i sin gård eller på någon af stadens offentliga platser gräfde ned en hund eller katt, för att icke tala om större husdjur. Men Jobannis kyrkopärd får fortfarande tjena till begrafninvgsplats för tvenne folkrika församlingar, tillsammans måbända röknande tio å tolf tusen personer eller derutöfver. De nyanlagda grafvarne i sydöstra delen af kyrkogården vitna, att endast på denna trånga fläck och under kort tid eller sedan nyåret, om vi ej misstaga oss, jordats måbända hundratals lik. Vill det i vår tid, då vetenskapen erbjuder antapliga medelatt genom likens förbränning und