Aftonbladet – 11 oktober 1870, sida 2

Stockholms Stadsfullmäktige sammanträddde i går afton för att företåga den från föregående sammankomst uppskjutna behandlingen af beredningsutskottets utlåtande i anledning af den afgifna berättelsen öfver verkställd granskning af Stockholms stads drätselnämnds räkenskaper och förvaltning för år 1867. Till en början upplästes dervid det svar, som äfgifvits af revisorerna på den af fullmäktige till dem aflåtna inbjudningen att vid det enskilda sammanträdet i lördags med fullmäktige öfverlägga om de anmärkningar och förslag, som revisorerna framställt. Hr Wallenberg begärde ordet för att, såsom han uttryckte sig, adalytiskt betrakta revisorernas svar. Han fann det innebära en missuppfattning af stadsfullmäktiges beslut då revisorerna yttrade att det vore fråga om att underkasta dem förhör,, Tvärtom hade afsigten varit att ytterligare förhöra drätselnämnden. Talaren hade jemväl svårt att fatta revisorernag förskräckelse för att få 100 stadsfullmäktige emot sig. Om de trodde att samtlige stadsfullmäktige skulle uppträda emot dem, tycktes det som om de sjelfve icke hyste stort förtroende till beskäffenheten af sina änmärkningar. Det förrådde äfven någon obekäntskap med det sätt hvarpå stadsfullmäktiges förhandlinar föras då revisorerna förutsatte att de skulle lottställas för förnärmelser.. Revisorerna saknade hvarje grund för en sådan förutsättning. Emellertid spara de ej på eget pris för nit och pligttrohet., inströdt här och der i mellanmeningar, och talaren häde föreställt Big att då föviborerna haft så många anmärkningar att framställa, det skulle varit dem en kär pligt att begagna det tillfälle göm erbjöds dem att Å inför stadsfullmäktige ytterligare utveckla sina åsigter. DA. de icke funnit sig härtill föranlåtna vore det synd att beröfva dem adet enskilda Jifvets lugn, som de synas så högt älska, genom att antaga deras förslag om frågornas diskuterande genom fyrå delegeradej och talaren ansäg derföresatt detta deras förslag -borde lemnas utan afseende och skrifvelsön läggas till handlibgarne. d Hr Hierta ansåg det stå i konseqvens medfull mäktiges förra beslut om man tillät revisoreriia att, på sätt de begärt, få inkomma med påminnelser vid drätselnämndens svar; man gåfve eljest nägot stöd åt deras förmening om hvad som varit meningen vid inbjudningen. d Hr Carlen fästade uppmärksamheten på att fullmäktige hade afslagit förslaget om revisorernas inbjudning till det öffentliga sammanträdet. Bifölls nu hr Hiertas förslag skulle man dock, i strid mot detta beslut, gifva anledning till-ett, nytt officielt gitrande af revisorerna. Och hvarthän skulle dettå eda? Det vore öfligt att man alltid lemnåde sista ordet åt svarande pårten och följaktligen kunde det icke förmenas drätselnämnden att. besvara revisorernas påminnelser. Revisorerna kunde kanske önska att derefter ånyo få inkomma med påminnelser o. 8. Vv. i en ändlös kretsgång. Det börde för öfrigt anmärkas, att revisorerna redan haft del af nämndens svaromål innan berättelsen afgafe. Nästan i hvarje punkt åberopas detta svar och polemiseras med detsamma. Ärendet hade följaktligen fått ali önskvärd utredning för att till afgörande företagas, hvarföre talaren yrkade, att revisorernas. skrifvelse måtte läggas till handlingarne. Detta blef också stadsfullmäktiges beslut. . Vid härefter skedd föredragning af sjelfva ut låtandet, uppstod: en långvarig öfverläggning -hufvudsakligast om första punkten; hvaruti revisorerna hemstälit, att revisorer skulle utses för flera år samt ett lika antal årligen afgå; hvärjeinte af rövisorerna blifvit antydt, att arvode Kunde tilläggås revisorerna. Drätselnämnden och berednivgsutskottet hade på anförda skäl afstyrkt försläget; och hade utskottet hemställt att hvad revisoreröa i denna punkt föreslagit icke måtte upptagas till pröfning. 4 Hr Nordlund, som sjelf varit en .bland revisorerna, hade då dessa haft Sina sammantråden hufvudsakligast. på förmiddagen, af tjenstegöromål ofta varit hindrad att infinna.sig; och..han förklaräde sig ej heller hafva kunnat gilla revisorernas admärkningar i-allmänhet och ännu mindre: den ton, hvaruti dessa anmärkningar blifvit affattade. Man bör alltid iakttåga all grännlagenhet iton; och synHerligast mot persöner sädane som stadsfullmäktige, hvilka utan godtgörelse i mer eller mindre mån uppoffra tid och möda för kommintns bästa. Men den åsigt fal. sålunda uttryckt hindrade honom ej. att till en del godkänna hvad revisorertin anfört och föreslagit. . Detta vore just förhållandet med afseende 4. hvad som föreslagits i den nu föredrägida panktom hvaremot tal. ej kunde godkänna hvad eredningsotskottet yttrat beträffande revisorernas rätt att väcka förslag. Väl vore det sannt, att kommunelförfattringarne icke tillägga revisorerna na motionsrätt samt ätt dem hufviädsakligast tillkörmmå granskningsgöromål, men ett revisiondarbete vore af dön natur, ätt det lätt ledde till väckande af. förslag, Det vore väl alltid ätt anse såsom fördelaktigt, att då. en. anmärkning göre, sättet att afbjelpa det-.anmärkta äfven framställdek. I öfrigt vore det omöjligt att hindra revisorer att väcka förslag. Sedan talaren härefter. yttrat si beträffande frågan, om hvädsom borde förstås m: hy motion-, förklarade hän sig dela revisorernas Ssigt om nyttån af att revisorer valdes för tre-år och ej, såsom nå skedde, för ett år. Derigenom skulle mycket ärbete sparås och många önödiga förslag, undvikas; många anmärkningar. skulle ej framkomma, hvilka nu väckas. På. dessa och flera andra.grunder yrkades, att revisorernag bhätutinnan gjorda framställning måtte återremitteras till beredningsutskottet för att ytterligare ko; under -ompröfning. Förslaget om revisorernas aflönande kuäde talaren på inga vilkor gilla. Blefve ej frågan återremitterad Hade tal. för afsigt satt motiontvis ånyo väcka den. : ; Hr Wållenberg motsatte sig den begärdaåterremissen, Det vore i allmänhet rätt svårt att få goda revisorer, och den, som ett år yärit revisor, ville vanligen för ett kommande år slippa degen besvär. . Om ett misstag vid valet af revisor blifvit begånget, kunde dettas, om revisorernas ft antages, ej rättas på mindre tid än tre år. Tal. yrkade bifall till beredningsutskottets hemställan. Hr Carln anså? söm vifvet. att man ei kunde