Aftonbladet – 11 oktober 1870, sida 2

hvarandra, sade-Emma, med tanken på sir egen trogna kärlek; men i alla fall, nog kar jag tiga. De resande voro nu så nära, att systrarne skyndade ut för att emottaga dem, Jessie som varit deras sällskap på den muntra utflygten i högländerna, der de tillsammans genomströfvat berg och dalar, som sedan delat deras ångestfulla väntan och sökande etter den förlorade; här stod bon nu, så omärkligt förändrad, att vid hennes åsyn minnet af fordna dagar öfverväldigade dem, och de greto tillsammans dessa ej längre unga qvinnor, som om ållt detta skulle händt i gär. : Denna häftiga sinnesrörelse fick likväl ej räcka länge, man mäste lemna det bedröfliga förgångna åsido för att sysselsätta sig med det närvarandes gladare utsigter. Emmas gifterrhål firades med ett muntört, ståtligt bröllop. och Jessie dröjde derefter ännu ett par veckor vid Wyvill Court, medan de gjorde sitt bästa för att låta det gamla hemmet synas angenämt för henne. Hurn det än må vara, när slägt och vänner ej mötts under sju år, när de under. denna tid haft en helt ..olika verksamhet, helt och hållet skilda intressen, uppkommer-ofta derigenom ett slags Söndring. mellan dem, mäktigare än ien både tid och afstånd kan åstadkomma, och något dylikt hände. äfven nu. Förgäfres ströfvade kusinerna tillsammans genom Wyvills parker, plockade gullvifvor och narisser och sökte inbilla sig att de ännu voro amma glada, unga flickor som förr, men let ville ej lyckas. Tiden låter ej hejda ig, nya skiften må inträda, rikare på sjäens och bhjertats högre fröjder, men den amla tiden vänder aldrig åter. Det kändes derföre nästan som en ättnad, då Jessie tog farväl. De skildes