Aftonbladet – 11 oktober 1870, sida 2

för att öfvervara Emrisas bröllop och bevitns den lycka, hvartill hon bidragit, som Jessi nu efter åratal ämnade besöka Wyvill Court Våren höll sitt intåg i Yorkshires dalar och: till trots af de skarpa vindarne spirade gullvifvor upp vid foten af åldriga ekar och förgät-mig-ej blommade i tusental vid flod: stranden; den böljande, glittrande floden, hvar: lopp på milslångt afstånd kunde sköpjas genom dalsträcknidbgen; då Jessie, nu en tjugusjuårig qvinna, kom att besöka det hem, del hon förr som barn varit af de Wyvillska syskonen betraktad med en viss beskyddande öfverlägsenhet. Der stodo nu de tre systrarne, med en viss tveksam oro afbidande den stund, då de efter så lång tid åter skulle möta Jessie, medvetna om de förändringar, dem tiden åstadkommit hos dem alla, lävgtande att återse henne, dock önskande att mötet vore förbi. Slutligen syntes det åkdon; hvari Richard åtföljde Jessie; en liten svartklädd gestalt steg ur och fortsatte gående uppför den branta vägen, men systrarna voro alltför upprörda att ännu kunna gå henne till mötes. Månne hon är mycket förändrad? aDick säger att hon ej är det, anmärkte Emma. Han har alltid tyckt mycket om henne, som jag tror, och det gjorde Maurice också.n Ack ja! bon höll mycket af Maurice. Jag undrar just, fortfor Emma med en viss skarpsynthet, om inte Richard skulle vilja gifta sig med Jessie. Jag har ofta tänkt derpå, det kunde ju passa bra. Låt mig slippa höra talas derom, afbröt Agnes häftigt. Hon är ju rik, och han eger ingentiog; om du upprepar en sådan lärskap, ville jag önska hon aldrig kommit nit igen Jag kan ej kalla det dårskap om de älska