Aftonbladet – 11 oktober 1870, sida 2

ETT OVÄNLIGT ORD?) Skiza af miss MULOCH. Öfvers. från engelskån. Men antingen hon varit Maurices fästmö eller icke, derom yttrade sig aldrig Jessie. Hon förde sitt vanliga lefnadssätt, troget uppfyllande sina pligter: uppmärksam emot sin onkel, förestod hon med ordning hans stora hushåll och syntes kvarken lida af kroppslig sjukdom eller själens nedslagenhet. an tyckte sig dock ha anmärkt, de få personer nemligen, hvilka umgingbs der, att aldrig hördes en ringning på dörrklockan, eller en dörr öppnades, eller posten anlände, utan att Jessie Raeburn spratt till med ett uttryck af orolig väntan, som om äfven nu, efter månafr och år, hoppet fanns qvar i tålig förbidan på honom som aldrig skulle komma. FJERDE KAPITLET. Wyvill Court låg i vester af en bland de skönaste af Yorksbires sköna dalar. Det var ett jemförelsevis litet gods och byggnaden var ej heller särdeles stor, bygd af gråsten, enkel och gammaldags både ut och invändigt. Wyvillska slägten hörde till dessa gamla, fattiga familjer tillhörande romersk-katolska kyrkan, hvilka man ännu finner spridda här och der inom provinsen. Stolta och fattiga, hade deras förfäder ihärdigt vidblifvit sin tro, tills den siste egaren öfvergifvit densamma, men tillika försjunkit i ett beklagligt moraliskt förfall. Nu var han död den gamle, sträfve, oböj) Sö A; B. ir 250, 282 och 233.