Aftonbladet – 7 oktober 1870, sida 3

, herrskar den jernväg, som löper parallelt med I Rhein från Strasbourg till Colmar och Mulhouse; Neuf-Brisach, med fort Mortier ligger mindre i vägen för tyskarne, men hotar dock alltid högra Rheinstranden. Det påstås latt en del af det vid Strasbourg använda belägringsartilleriet redan afgått i sydlig riklniog. De tyska armeerna hafva nu under I krigets lopp kommit i besittning af åtta Istörre eller mindre fästningar: Strasbourg, Toul, Petit Pierre (Lätzelstein), Lichtenberg, Marsal; Sedan, Laon och Vitry le frangais. Af dessa hafva endast endast de fyra förstnämnda varit underkastade regelbunden belägring; de öfriga fästningarne hafva kapitulerat strax vid fiendens annalkande eller varit utrymda då han inträffade. För närvarande belägras sju fästningar, nemligen Paris, Metz, Phalzbourg, Mezidres, Thionville, Bitche och Montmedy. Dessutom äro mindre truppstyrkor detacherade för att cernera Verdun, Soissons, Carignan, Longvy, Schlestadt och Neuf-Brisach. Balfort. Bedraga icke alla tecken, skrifver N. Freie Presses militärförfattare den 1 Oktober, skall en af följderna af Strasbourgs fall snart göra sig känbar; det skall omsider blifva allvar af expeditionen till Öfre Elsass. Den första expeditionen mot denna landsdel företogs, som bekant, af en 5000 man stark flygande kolonn af den badiska ! divisionen under general Keller. Coltrar öch Muhlhouse besattes, kontributioner upptogos, en journalist bortsläpades som krigsfånge, och på återvägen blef en afdelning ef kavalleriet af garnisonen i Nenuf-Brisach öfverfallen och till en del tillfångatagen. Det hela hade mera karakteren af ett guerillatåg än en väl kombinerad militärisk operation, Man saknade den ledande, krigserfarna handen, som först år att bibehålla vunna fördelar och använda dem till det stora helas bästa. Detta skall nu afhjelpas. Dagligen ankomma till sydvestra Tyskland, isynnerhet från det norra, nya militärtransporter med välorganiserade och till större operationer dugliga trupper, och inom några dagar skall en ny arme, man kallar henne redan den femte, vara i ordning att under befäl af en af Preussens skickli gaste generaler Vogel von Falckenstein börja operationerna mot Öfre Elsass och, om så behöfves, framtränga mot Belfort och södra Frankrike. General Kellers tåg fick, som bekant, ett temligen snöpligt slut. Han måste af hittills obekanta orsaker i största hast anträda återtåget, och derunder blef hans byte, med undantag af den till Rastatt. släpade redaktören af Mublhoustidningen IL Industriel hovom åter fräntaget af besättningarne i Schelestadt och Neuf Brisach, hvilka gjorde lyckliga utfall. För att kringgå dessa punkter, hvilkas belägring och inneslutande torde öfvertagas af den nu lediga Strasbourgarmen under general von Werder, vill det synas som den femte armeh skulle samla sig i trakten omkring Lörrach och Freiburg, sålunda på högra Rheinstranden. Operationen måste då börjas med en Rbheinöfvergång, ungefär mellan Schlieng och Huningue, och framryckandet derefter ske i riktningen öfver Muhlhouse och Thann mot Beltort. Här skola operationerna vid öfra Rhein tillsvidare stanna och nödgas inskränka sig till belägringen och cerneringen af de tre fästningarna BSchelestadt, Neat Brisach och Belfort. Det är dock egentligen endast det sistnämnda gom torde ställa ett verkligt hinder i vägen. Belfort ligger i den bekanta dalsträckan vid Atkirch, som upptager och med det fasta citadellet i Montbeliard beherrskar samtliga mellan Vogeserna och Jura till mellersta Frankrikeförandekommunikationer. Belfort sjelf är ett starkt förskansadt läger för 50,000 man. Redan 1847 hade den isig sjelfstarka fästningen två stora utanverk på ömse sidor om vägen till Colmar (La Miotte och La Pre och gedandess har den kärnar omgifvande kretsen af kullar blifvit krönt med detacherade fästen. Om Belfort dertill bar tiliräckligt med kanoner, besättning, ammunition och lifsmedel och, framförallt en Uhrich till kommendant, så är det ganska möjligt, att det öfvertager Strasbourgs roll och räddar mellersta och södra Frankrike från den tyska invasionen. Om preussarze verka ligen ha för afsigt att framtränga till mellersta och södra Frankrike, låter ej förutsäga sig; dock tro vi, att de, om de vilja göra ett hastigt slut på kriget och ej lemna motståndaren något andrum att fortsätta sina rustningar, ovilkorligt måste verkställa denna operation. Utom Cathelineau ha ett par andra ättlin