Aftonbladet – 7 oktober 1870, sida 2

sig vid anblieken af Jessies: bönfallande ansigte. Låt så vara, vi vilja afgöra den saken sedan,.tag nu godnatt. De lyddeutan invändning, till och med Agnes, husmodren inom denslilla:familjen, var nästan bestört öfver Maurices sjelfbeherrskning, något så ovanligt hos Honom. Om jag begriper hvad som kommer åt honomp, sade hon då de fyra flickorna: inkommit isitt. sofrum., -Huru han kunde kufva sitt sinne, — märkte du det ej, Jessie? Jessie svarade ej. Strax derpå.hördes en sakt: knackning på dörren; en sm Jag vill tala med en af er, flickor, ett ögonblick. i Hvemsaf 0s3?, Kusin Jessie. Jessie, som ej -gätt. till, sängs utan suttit tyst och tankfu!l,,steg:genast upp och gick utom dörren:i.den stjernklara qvällen, ty der fanns ej annan plats för deras samtal. Jag ville fråga dig till råds, Jessie, och höra dia tanke, ty den är nog den bästa, och jag vill göra -som du tycker, Skall jag ge vika för Richard eller inte? Om resan till Glasgow?a nJäfee Jag vet inte, sade Jessie brydd att finna sig ställd som skiljedomäre mellan de båda bröderna. Du är äldst och bordeba rätt att följa din vilja, men ändå, Maurice — nej, afbröt hon sig sjelf, jag. är visst inte förståndigare än du, bed. mig inte afgöra, ty det kan jag inte. Nå, då skall jag. göra det, sade Maurice, i det han ömt blickade in i hennes ljufva anlete. Jag gkall ej tvinga honom, ty jag FR ckligare ån han, Jessie. Jag far sjelf läsgow b