Aftonbladet – 7 oktober 1870, sida 2

nom, sade Dick mera vänligt. Men han kunde ju sagt mig det. Yttrade han ingenting derom i går afton? Inte ett ord, ty jag låteade sofva i morse, deremot sof han verkligen godt, när jag gick ut. Nå ja, Maurice är en bra gosse, och jag skall nog göra honom en tjenst igen nästa gång. Dick hade alldeles återfått sitt goda lynne, och oaktadt skadorna af sitt fall visade han sig både tjenstaktig och munter, äfven sedan familjen genom inträffande oväder måste hållas instängd inom de båda tarfliga rummen, ur stånd att slippa utom dörren för regn och storm. Sådana stormar ha ej sin like annat än deruppe i bergen, då regnet flyter strömmar, och orkanen bryter lös, då floden stiger till en brusande ström och hafvet raseri bryter sina väldiga, skummande vågor .emot den. nyss.så lugna stranden och de mnossiga klipporna. Det var en antydan om hurodan viotern här brukade vara, och de anga funno sig härigenom något försonade med sin afresa. Tänk bara huru det skulle kännas att vara ute en sådan qväll som i går,, ty stornen hade. börjat måndsgsafton. Jag är glad att Maurice gick så tidigt för att upphinna båten, och att du Dick också kom hem i tid. Om du hade varit ute nu! Strunt, Agnes! Jag hade nog fått tåla vid det. Herdarne äro ju ute, jag är i alla all nöjd att jag klättrade upp på den der sidan af berget, ehuru det visst inte är nåson genväg till kusten, tvärtom, ingenting är. så bedrägligt som dessa sträckor med ljung och . nossa. Hu! ett ruskigt ställe och min axel rärker änpu. Han tycktes rätt belåten med att flickorna vivis fingo pyssla om hans skador, isynner.