Aftonbladet – 6 oktober 1870, sida 2

UGLLG KUDUA IVICOG 0: UL HÄADUla. IVA kulle ha ett afgörande inflytande på Frankikes framtid. De engelska statsmännen äro nu som bäst ite på sina rundresor i landsorten, der de indfägnas med banketter och i sin tur bevara de öfver dem hållna loftalen med långa Spehes öfver den politiska ställningen. Så har inrikesministern Bruce nyligen på ett ,esök i sin hembygd Skotland uppträdt på ;j mindre än tre särskilta ställen, i Glasgow, sreenock och Paisley. På alla har hannaurligtvis talat om kriget. Dessa tal äro så vida af intresse, att de, liksom Times arlar, bära tydliga spår af den förändring ill Frankrikes förmån som opinionen i öriket vå senaste tiden undergått. Medan sålunda alet i Glasgow ännu bär spår af den orubbiga flegma, hvari de britiska statsmännen örst synas ämnat insvepa sig, innehåller det . Greenock redan några från detta håll ganska märkliga uttalanden. Ministern yttrade semligen under gången af sitt tal: Den tyska regeringen förklarar med rätta, att Tyskland blott nödtvunget inlatit sig i kriget och utkämpat det utan främmande understöd. Under sådana förhållanden är let onekligen också helt och hållet tyskarnes onsak att bestämma, hvilka fredsvilkor som skola fordras. Å andra sidan är den allmänna sympatien i England för det franska folket i detta ögonblick så mycket lifligare, som den nuvarande regeringens män i Frankrike. alltid sått sig emot krig, och denna regerings existens står på spel genom de särskilda frågor, som i denna sak komma ibetraktande. Om den militära gränsfrågan har England ingenting att säga, men det är dock en sak af europeiskt intresse, att ingen befolkning mot sin vilja ställes under en reering, som hon ej är sinnad att lyda. Ministern hyste den öfvertygelsen, att England aldrig med sympati skall se e!t förnyande af 1858 års våldsdåd. Hvad Elsass och Lothringen angår, så ha de otvifvelaktigt i 200 år varit behandlade med rättvisa och billighet af den franska regeringen. De ha spelat en betydande roll i den franska historien och skänkt den franska regeringen en inmängving af för en så liffig och lättrörlig nation som den franska utomordentligt värdefulla, solida tyska elementet, så att förlusten af de båda provinserna skulle vara af allmän betydelse utan allt afseende på invånarnes antal eller områdets vidsträckthet. Å andra sidan skulle också anslutningsfrågan till en stor del bero deraf, huruvida invånarne i dessa båda. provinser skulle vara benägna att iogå i Tyskland. Tal. kunde ej slå ifrån sig den åsigten, utan att för öfrigt tilltro sig en tillräcklig kännedom om de faktiska förhållandena, att tyskarne sjelfva i besittningen af dessa områden endast kunde se ett Svagt skydasvärn, om de ej på samma gång hade invånarue på sin sida. Kejsaren af Österrike har, som vi förut nämnt, till Böhmens landtdag utfärdat ett reskript, der han uppmanar landtdagen att verkställa valen till riksrådet och der han ofvar att låta kröna sig till konung af Böhmen. Vi återgifva ur reskriptet de vigtigaste ställena: Mer än väl äro vi medvetna om den glans; som vårt konungarike Böhmens krona har örlävat vår monarkis anseende och makt. Vi hafva också beslutit att änyo högtidligen oekräfta landets odelbarhet och sjelfständiget, och liksom under vära höga förfäder, skall äfven nu kröningen med Böhmens krona vifva ett oförtydbart intryck af detinnerliga samband, som förenar oss med Böhmens folk. Men vi erinra äfven landtdagen om, att det örhållande, hvari landet står till monarken, itom de förbindelser, hvilka det isynnerhet senom den Pragmatiska sanktionen ingått ned hela monarkien, icke endast omfattar örpligtelser för kronan, utan äfven ett stort ntal rättigheter, hvilka uteslutande utöfvales af den gemensamma monarken. Med lädje hafva vi afsagt oss att uteslutande itöfva dem, då vi förklarade vår vilja vara att, i öfverensstämmelse med våra folks önsklingar och behof, införa en konstitutionel reerings grandsatser i monarkiens statsrätt. Jet hägn och beskydd, som vår kejserliga nakt städse förlänat konungariket Böhmen, kall icke förminskas genom den delaktighet statslifvets vigtigaste förrättningar, hvartill 3öhmens representation i förening med de friga folken är kallad.. Kejsaren talar derå om sin flera gånger visade benägenhet att nderkasta Böhmens förhållande till den öfiga cisleithanska monarkien en revision; men det kejserliga . reskriptet frambålles äfven ödvändigheten af att göra ett slut på den våra och ovissa ställningen i Cisleithanien ch mot klara och bestämda stadganden utyta det, som är otydligt i de nuvarande för-. attningarna. Deretter heter det vidare i det ejserliga reskriptet: Vårt konungarike Böhnens representation är nu follkomligt iståndatt att afgifva ett verksamt uttryck åt dess nskningar och behof; landtdagen må dervid rara öfvertygad om regeringens lojala undertöd liksom om . tillmötesgående från våra olk. Vägrar den sitt deltagande, försmår len att beträda den väg, hvilken författninen bestämt för allag berättigade fordringar, å ådrager den sig ett ansvar, hvars storlek kas med den historiska utvecklingens allvar. sjelfva verket är det detta ögonblicks skicelsedigra betydelse, hvarpå vi ännu en gång ästa vårt konungarike Böhmens landtdags ppmärksamhet. Desto ifrigare är vår önan och desto mer berättigad vår förväntan tt i denna betydelsefulla stund se hela moarkiens lagliga representation omkring oss. denna afsigt uppfordra vi ånyo vårt koungarike Böhmens landtdag att utan dröjsnål företaga valen till riksrådet, och sända indtdagens medlemmar vår kejserliga och ungliga helsning.n Denna uppmaning synes ej haft den der-! red afsedda verkan, ty ett af våra telegram erättär i dag, att landtdagen, sedan de tyska damöterna, som numera utgöra minoriteten, ! mnat salen, enhälligt antagit majoritetensj dress, hvari hon vidhåller sitt förra beslut. ill följd häraf har landtdagen genast blifvit f regeringen ajournerad. Den senare har! essutom redan besvarat adressen med ett ejserligt patent, hvari böhmarne i kraft af rundlagen anbefallas att genast företaga va-l: