Aftonbladet – 4 oktober 1870, sida 3

fullt språk, såsom en fristående sådan, hvarmed författaren åsyftade ett Gif alkt! på våra egna militära förhållanden och ett bestämdt-förord för allmän värnepligt utan friköpning. : Den kunde således, äfven med orden med tiden, hvilka verkligen finnas kursiverade i originalet, icke annat än vinna gillande och bifall samt ingifva förtroende ör tidningens fosterländska tänkesätt. Den 24 Sept. innehöll D. N. den märkliga ledande artikeln med öfverskriften historiska anmärkningar.. Den upptuktar den folktro, som segt fasthänger, säger förf., vid föreställningen, att det var folkets tillopp under fanorna som åren 1792 och följande räddade Frankrike från invasionen. Efter att hafva omtalat hurusom konventet införde allmän värnepligt, genom hvilken inrättning detlyckades att på oerhördt kort tid hopbringa en arm6 af 770,000 man, som visserligen var mycket underlägsen i beskaffenhet, emedan den var oöfvad, men antalet godtgjorde beskoffenheten, utropar förf.: Således var det den allmänna värnepligten, ungefärligen sådan den änuu är lagstadgad i de flesta stater, men icke ett uppbåd af allt vapenfört manskap, som räddade franska rTepubliken. Med denna skrufvade artikel kan välintet annat menas, än att folkbeväpning är obehöflig, oduglig och värnepligten, såsom den ungefärligen finnes i de flesta. stater (blott i Preussen: finnes det rena värnepligtsystemet utan friköpning) är den bästa. Den 27 Sept. påträffas i samma tidning en liksom vädangömd liten uppsats, hvars uppenbara syfte det är att göra just det af Trochu förordade systemet misstänkt och förhatligt. Vi resumera det sagda: Den 21 rekommenderades bestämdt, om än med tiden, allmän värnepligt utan friköpning; den 24 förklaras folkbeväpning obehöflig och allmän värnepligt med friköp förordas; den 27 göres värneplipten utan friköpniog misstänkt på ett försåtligt sätt. Må läsaren sjelf göra sina slutledningar! Det finnes, som bekant, en konst att genom val at citater bevisa just motsatsen af hvad den citerade : förf. egentligen sagt. En hel artikel, äfven den förträffligaste, kan sålunds äfven användas så att den tjenar i helt annan riktniog än den afsedda. Men då D.N. tyckes gerna tala om Trochu och hans :skrift, så vilja äfven vi citera något derur. Trochu säger: Utskrifnings(värnepligts-) lagarne blefvo den stridsplats, der de blinda fredsvännerna mötte de mera klartseende, hvilka, utan att hata freden, dock ville att lagen skulle förbereda till kriget och bevara den militära andan i landet.n Slutligen må tilläggas, att vi alldeles icke anse för ett brott mot svenska nationen att framställa olika åsigter, då det nemligen sker med öppet visir; och sist att publicisten dock bör fatta sitt kall högre än att deltaga i och arbeta för åsigter, som kunna komma att orsaka nationers undergång. Emellertid hafva vi genom vår lilla uppsats i Aftonbladet för den 29 September uppnått ett resultat; vissheten om Nyheternas nuvarande ställning till armeorganisationsfrågan. Litet hvaraf bladets läsare torde ännu bafva i friskt minne med hvilken ifver, gebom långa citater o. s. v. D. N. vid ett föregående riksdagsmannaval uppträdde emot hr Mankells kandidatur just på grund deraf, att häns benägenbet för folkbeväpningen ansågs mer än tvetydig och han syntes vilja försvara indelningsverket. Det var då. Ofvan omtalade artiklar i D. N. hafva utgjort eärskilta facer i den kringgående rörelse hvarigenom bladet slutligen kommit till en fuständig frontförändring i folkbeväpningsfrågan. Genom sin lördagsartikel har bladet dock, vi erkätina det tacksamt, sedan den nya positionen blifvit en fait accompli, på preussiskt maner, modigt och öppet vidgått densamma. Men då det är solklart att Nyheternas fordna ställning till armåorganisationen numera hörer till en öfvervunnen slåndpunkt, så torde af de antivationella symptomerna framgå tydligt och klart, att bladet hädanefter, en ny riddare sans peur et sans reproche, komer att bryta lans för systemet: litet men ode. Tillerkännavde D. N., liksom hvarje annan tidning, full rätt, att öppet och ärligt förfäkta hvilka åsigter de för godt finna, ja, att efter behag byta om sådana, vilja vi ej mer uppträda i denna fråga sedan den kommit på klar fot. Hvad oss beträffar, vilja vil anse den som en affär emellan Dagens Nyheter och dess publik! örten ————L