Aftonbladet – 3 oktober 1870, sida 2

— Folkhögskolan för qvinnor. Torslagen den 15 Sept. hölls afslutning i den folkhögskola för qvinnor, som då sedan fyra månader egt bestånd på Samuelsberg i närheten af Motala och som härmed fulländat sin första och måhända sista lärokurs. De 14 eleverna ha uttryckt sin stora tillfredsställelse med det Tif de här fört, skrifver sigaaturen Hz från Motala, ett för dem ovanligt lif af studier och kontemplation i naturens sköte, samt med de upphöjda känglor och vidgade utsigter öfver verldens och menniskans inbördes förbållanden, dem de medföra såsom behållen vinst till sina hem och säkert skola göra fruktbärande i allt vidare kretsar. Efter all anledning har det endast med uppoffring lyckats enkefru Paijkull att upprätthålla denna anstalt, och man hade trott, att det varma nit, hon dervid alltigenom ådagalagt, skulle gjort henne förtjent af något allmännare understöd. Tvenne motioner i sådan syftning ingåfvos också till detta års landstirg, men ingendera lyckades utverka något anslag, förmodligen och, efter hvad det förljudes, hufvudsakligen på den grund, att intet slags direktion funnes, som om skolans och undervisningens beskaffenhet kunde afgifva något tillförlitligt yttrande eller för möjligen anslagna medels ändamålsenliga användande kunde ansvara. Skälet, om det var detta, synes temligen underhaltigt, då det alltid stått landstinget fritt, att vid ett. beviljadt anslag fästa -vilkoret af en skolstyrelses bildande; men deremot tyckes man ännu ej vara på det klara angående nyttan och behöfligheten af dylika folkhögskolor, och elevantalets nedgående andra året vid Herrestad torde ökat betänkligheterna De goda resultster, man på denna väg i våra grannriken upphunnit, borde likväl för män med så upplysta tänkesätt, som landstingets ledamöter, utgöra tillräckliga bevis för den ledande grundidens riktighet och förmå dem att med sin uppmuntrån och sitt understöd dels gifva impuls till så nyttiga läroanstalters inrättande, dels betrygga och upprätthålla dem, som redan kommit till stånd. Landstingets tvekande och obenägna hållning skulle sålunda vara. särdeles egnad att förringa värdet af folkhögskolor och afkyla nitet bos dem, som offrat tid och krafter åt derasgrundläggning, om man ej kunde ega förhoppning, att allmogen sjelf snart börjar inse vigten af en mera omfattande sllmänbildning och sjelt tager detta intresse om hand på ett sätt, som kan göra hvarje vädjande till allmänna kassor mera umbärligt.