Aftonbladet – 3 oktober 1870, sida 2

— Södra teatera öppnade i går, inför fullsatt salong, sin verksamhet medelst tvenne nya lastspel, af hvilka det första: Han reser för sitt nöje icke torde ha sig någon ovanligt lång lifstid beskärd. Den arma turistens äfventyr och förvecklingar bli så många, samma motit och samma qvickheter återvända så oförtrutet, att vi måste beundra hr Bergströms tålamod under alla tre akterna, ty det är otvifvelaktigt förnämligast han, som i turistens roll lyckas bålla intres:et någorlunda uppe. Tre dueller med obekanta personer, af .obekant anledning — det är nästan alltför lustigt! Också behöfvas redan i första akten tre monologer för att förklara situationen, och hr von Bauche, en af hufvudpersonerna, anser dessutom nödigt att berätta sin svägerska, huru de båda (han och svägerskan) nyss gått till väga med sin gemensamma resa o. 8 v. Med ett ord intrigen är af ytterst pueril natur och förvecklingarne utomordentligt otroliga. Herr Bergström blef flera gånger inropad, och hr Lindström såsom major Bischoff — en ny Sardanapalus, sysselsatt med handaslöjder, men plötsligen gripen af svartsjuka och duellbegär — såväl som fru Hodell, hans karlavalna maka, upptagen af regementets räkenskaper och krigiska omsorger, fyllde rätt väl sina roller. Något matt föreföll oss hr Rådeström, den svartsjuke bryggarensrepresentant. Efterpjesen, En förföljd oskuld, vaudeville i I akt, gaf fröken Paul såväl som hrr Thegerström och Brundin mera osökt anledning att fängsla publikens uppmärksamhet. Hr Thegerström som den gamle ungkarlen, skulle dock säker vara förträfflig, äfven om han icke accenterade den smula frivolitet som anses oundgänglig för ungkarlslifvet.