Aftonbladet – 1 oktober 1870, sida 3

djarmen hade man förstärkt med des. k. squa a driglieri en af bönder, hvilka på många 01 elter äro identiska med stråtröfvare, organ sc e lrad trupp mot stråtröfrarne, och de s. k. r s servevolontärerne gjorde till en del vakttjens slEn mängd af tolf och ännu flere man bs -stående patruller tågade omkring på gatorn: och på Corson vandrade man ofta mellan e e fullständig häck at gensdarmer. Mänga ar g Iresteringar skedde isynnerhet om nättern: a licke de ringaste oroligheter föreföllo doci Emellertid begynte små skärmytslingar vi p I stadsportarne. Förnyade gånger af gener I Cadorna afsände parlamentärer afspisades all a Itid med afslående svar, en diplomatisk inter i I vention blef fruktlös, och ännu den sista da 0 gen välsignade påfven de vid Lateranen vi 0 I Porta di San Giovanni uppkastade verker : Så kom ändtligen onsdagen den 21 Sep )Itember, och inom några timmar var stade . I tagen, såsom vi här ofvan berättat. KI. 11 f. m. den 22 skulle fåvgarne föra genom staden till Porta Portese, sannolikt fö Jatt afgå till Civita Vecchia. Samma dag till sattes ett provisoriskt kommunalråd med ge . Ineral Cerrotti till ordförande. Rom lifvas efter betrielsen af en obeskriflig entusiasm, utan att befläcka sig I med excesser, åtminstone med högst fö Jundantag. Med trupperna ankommo landsIflyktige, som på många år icke sett sir I fädernestad, och män från alla provinser JT hvilka ville vara vitnen till sina önskningars förverkligande. Obekanta personer omfamnade hvarandra; med fanor i spetsen tågade sjungande processioner framåt gatorna; på aftonen tillställdes illnmination och tändes facklor, och långt in på natten fyllde en med trefärgade band prydd folkmassa gatorna. I anledning af denna verldshistoriska tilldragelse, som försiggått så till sägandes i tysthet under det krigsbrak, som nu genljuder öfver verlden, anställer en korrespondent till Neue frie Presse några betraktelser, som vi här meddela. Den gordiska knuten är afhuggen, yttrar han. Den romerska frågan har fått en lycklig lösning. Ehura vi äro långt ifrån att strö några lagrar för brutala mordredskaps faktiska framgång, så ha dock i detta fall några batterier S-pundiga refflade kanoner haft. en. föruvderlig verkan. . Jem timmar voro tillräckliga att genombryta Roms Belizariska fästnipgsverk och välförtjeot kasta ned i stoftet den medeltidsregering, som trodde sig säker bakom dem. Den moraliska påtryckning, som pressens alla organer såväl i sjelfva. Italien som i den öfriga verldens liberala lager under de tio senaste åren utöfvat på den presterliga regeringen, har mötts af ett non possumus, som stödde sig på kejserligt franska eller snarare på bonapartistiska bajonetter. Vatiksnen och dess ofelbara öfverhufvud ville ej inse, att trots deras non possumus fattades dem deras moraliska skyddsmurar för att försvara sig mot medverldens andliga framsteg... Med besittningstagandet af Rom är väl icke allt gjordt, ty den romerska andan råder ännu kos en talrik klass i alla Jänder och i alla troners närmaste grannskap. Men kärnsätet, samlingsplatsen, generalhögqvarteret för klerikala reaktionssträfvanden är tillintetgjordt, och de i Europa spridda adepterna af de romerska tendenserna skola icke heiler erbjuda Vatikanen oågra starkare bröstvärn än Roms tvåhundraåriga murar. Korrespondenten tillägger härefter rörande stämningen i staden: De den 20 September sårade italienska soldaterna fördes i dag i blomsterströdda präktiga vagnar genom staden; de voro kvapt 30 till antalet. Men vi beundrade samtidigt let romerska folkets hållning, hvilket helt! plötsligt, ja efter en fem timmars kanonad, nade kommit till en oinskränkt frihet från stt medeltidsok, som man under de senarej lagarne riktigt täflat om att göra tyngre. Churu vi sedan den 20 September kl. 11 f. np. till i dag på morgonen haft alldeles ingen tyrelse, emedan den romerska regeringens jenstemän dolt sig och den nya regeringens ! nän ännu icke grivit tyglarne, ehuru vi, sä-! ser jag, under tre dagar lefvat i den full-j. omligaste anarki, ha jemförelsevis få be-! lagliga händelser förefallit. Länge dolda ! ämndkänslor, hvilka nu en gång äro ett! istoriskt ondt i den italienska naturen hade j ullkomligt tillfälle att vedergälla sina lidna!! förrätter. Hundratal af utvisade romare)! ade återvändt till Rom med eller etter den i! talienska armån, politiska fångar i hundra-! al hade blifvit befriade, och likväl inträffade !:? cke något beklagansvärdt utbrott af det I änge närda folkraseriet. Det romerska fol-4 et har dessa tre dagar i fullkomlig frihet!! evisat, att dess godmodighet är exempla-! isk och att det är värdigt att intaga en I ramstående plats i de fria europeiska fol-1 ens familj. Aldrig har man i samma stad j! ett en så diametralt motsatt kontrast. Påf-l en och hans hof tillika med de trupper och 1 anatici, som blifvit honom öfriga, äro inne1 lutna i den på högra Tiberstranden belägna rX itta Leonina, der den bistre statssekreteratt r 2 n D a i en numera har att befalla öfver 1200 unersåter, allt som hans höga vishet förmått evara åt den heliga stolen, och denna sjelf! r en murken pelare, som kan falla på en att. Knootande, förtörnade, uppbragta,rufva? essa sista stöd för en allmänt utdömd makt! klosterlig ensamhet på hämndplaner, uader et att på Tiberns andra strand en ibällandeli öjd och den hjertligaste, mest ostörda och ? pplifvande glädje råda. ; EES r 1 DANMAREKE. pa