Aftonbladet – 1 oktober 1870, sida 2

— Spioneriet i sin fullkomlighet. Man läser i D. A. för i går. För en tid sedan meddelades oss ur ett bref från en framstående person i södra Sverige en berättelse, som brefskrifvaren hade från en slägting till en i Bazaines armå varande f. d. svensk officer, som i ett bref inberättat följande: General Bazaine hade ännu helt nyligen en kammartjenare, som i tre års tid varit i hans tjenst till bang stora belåtenhet. En dag gör madame Bazaine besök i Metz Hon likasom generalen hade aldrig tävkt ditåt; men då nu i alla ärliga franska hjernor föreställningen om spioneri fått fart, så tyckte hon att betjenten hade för fina man6r. Bazaine ville ej höra derpå. Skulle också denne förträfflige tjenare efter lång och trogen tjenst belönas med misstankar derför att han var en hyfsad karl? Men madame Bazaine upprepade så ihärdigt sina misstankar, att generalen slutligen lät förmå sig att undersöka förhållandet. Vid förhöret förvandlades-trotjenaren till en preussisk officer, som icke blott tagit ritningar efter behag utan äfven kopierat generalens en chef alla skrifvelser och dermed försett det preussiska högqvarteret. Han pligtade härför med lifvet Då vi ej ville gitva offentlighet åt denna berättelse förrän vi nogare förvissat oss om hvad tro man kunde sätta dertill, förfrågade vi oss hos den nämnde brefskrifvaren i Södra Sverige i detta hänseende och erhöllo först upplysning om, att de personers trovärdighet, från hvilka uppgiften kommit, var öfver allt tvifvel; men då äfven detta ej syntes oss nog, tillskrefvo vi honom ytterligare med anhållan att få veta graden af den visshet, hvarmed den f. d. svenske officeren i franska armån omtalat saken, och hafva vi helt nyligen mottagit det svar, att berättaren sjelf sett när spionen blef skjuten. Det är sålunda svårt att längre tvifla derpå, huru otroligt det än förekommer, att officerare kunna anse öfverensstämmande med sin värdighet att under förklädnad idka spioneri och dertill ett så vidrigt som det nu ifrågavarande.