Aftonbladet – 1 oktober 1870, sida 2

Tyskland ånyo organiserar sig midt under itt segerrus, skall Pragfreden, hvilkens rättsiltighet med hänsyn till Österrike Bismarck ipprepade gånger erkänt, nödvändigt blifva nodifierad, och vi hafva då rätt att fordra rsättning för de fördelar denna traktat tillörsäkrade oss. Den mycket omtalade offoch defensivalliansen skulle emellertid icke vifva oss en sådan ersättning. Vi måste fastmera frukta, att Preussen i stället för Pragfredens bröd, huru hårdt och surt det det än var, endast skulle gifva oss en sten. De sydtyska staternas internationella oberoende betryggade vår sydvestra gräns. Detta var någonting positivt, en fördel och en rättighet, hvarigenom icke pålades oss någon börda. En offoch defensiv allians med Preussen deremot skulle utsätta oss för att blifva invecklade i de ändlösa krig, som skola uppstå mellan denna makt och Frankrike, i fall konung Wilhelm och hans Richelieu hålla fast vid att fordra Metz och Strasbourg. Vi måste då ständigt vara beredda på att föra krig, utan att Preussen en gång rådförde sig med oss. BSjöormens tillbedjare tiga dock försigtigtvis om de eventuella förvecklingarne med vestra Europa; deremot utmåla Bresl. Zeitung, Köln. Zeitung och konsorter med de ljusaste färger de fördelar det skall medföra, att Österrike och Preussen i förening göra front mot panslavismen. Hvem garanterar oss emellertid, att icke en hemlig konspiration eger rum mellan Preussen och Ryssland, åtminstone så länge den nuvarande czaren lefver? Om så är fallet, och det finnes många klyftiga politici som tro detta, så blefve ja den så högt beprisade alliansen ingenting annat än en snara, i hvilken Österrike fångades och under preussisk-rysk dressyr förbereddes till en bättre framtid. Hafva Preussen och Österrike verkligen gemensamma intressen i Orienten, så kan man lugnt afbida det ögonblick då dylika frågor uppstå, ty förhållandenas makt skall då i alla fall göra, att de båda staterna gå tillsammans. Afslutandet af en mot Ryssland riktad offoch defensiv allians skulle hafva till följd, att de slaviska och orientaliska frågor som i detta ögonblick hvila finge en akut karakter, och Österrike har intet intresse i att påskynda sådana förvecklingar.