Aftonbladet – 28 september 1870, sida 2

I Cirk us. Af förf. till John Halifax. a ElÖfoers. från engelskan, Det var en kiovkig belägevhet. Sex förtjusande unga damer på besök hos en gammal skotsk läkare, bosatt i en träkig, aflägsen stad, der praktiken var klen, och invånarne förde ett sysslolöst lif. Jast i en sådan ställning betann jag mig, jag, Adam Black, vanligen benämnd onkel Adam, sannolikt af det förträffliga skäl att som jag ei var onkel åt någon, måste jag vara det åt alla, således äfven åt de snälla flickorna, hvilka nu helsade på mig. Och så glada, muntra och vänliga voro de, så beundrande allting — onkel Ådams trädgård, hans häst och åkdon. ja, som de behagade uttrycka sig onkel Adams trefliga sällskap — att jag skulle varit mera än en vanlig mennviska om jag Ä soart funnit mig alldeles besegrad. Nå, onkel, efter vi nu ämnna dröja här tills i morgon, hvad ämnar ni roa oss med?Naturligtvis var jag färdig att göra hvad som helst; ställa till en tåhjudning, men då blefve min hushållerska utom sig, eller ett lostparti, men olyckligtvis bodde jag just på den ort, der den resande plägade fråga: Brukar det alltid regva här?.) och fick till svar: Ahnej, det snöar emellanåt. Eller måhända borde jag bjuda några unga herrar för att hålla dem sällskap — men utom det att i vår stad ej finnas några unge män — så afskyr jag kurtis. Jag vill att menniskor skola bli uppriktigt kära i hvaran, gifta sig och lefva eller dö, hvilketdera som faller si lägligh Men nu för tiden tror jag ingen