Aftonbladet – 28 september 1870, sida 2

Midt i den grupp, som alltid samlas der, bestående af direktören, clown, stallmästarne och några andra unga män, möttes den höglävdska elfvan af en ung svartklädd qvinna, som svepte en schal omkring benne och bar hepne bort, något som ej var tillkännagifvet å affischerna, men särdeles tycktes roa pubiken. Nästa nummer var konststycke på buteljer, utfördt af monsieur Ariel, hvilket jag måste beskrifva som prof på ett af de många uppfinningsrika sätt, hvarpå en menniska kan förtjena sitt bröd. Ett par dussin tomma buteljer äro i dubbla rader ordnade på ett bord. En liten tjock karl klädd i trikåer och försedd med en fantastiskt hufvudbonad, inträder, bugar sig, hoppar upp på bordet och börjar med ett allvarsamt och högtidligt utseende samt en fot på hvardera raden at buteljer att promera framåt. Detta är monsieur Ariel. Han fortsätter utan att taga miste eller vackla tills han bunvnit slutet af den dubbla raden, vänder sakta, balancerar försigtigt, och gör samma promenad tillbaka under en dundrande applåd. Efter ett ögonblicks uppehåll, derunder han torkar sin fuktiga panna, fortsätter han sina konststycken, hvarat det sista består i att ordna buteljerna till en pyramid, lyfta upp en stol öfverst, och sätta sig derpa, sedan stående upprätt och slutligen på bufvudet, under äskådarnes andlösa förtjusning, derpå en kullerbytta, en bugning — och monsieur Ariel försvioner. Han har nu förtjent sin dagspenning, och ett härdt dagsverke måtte det varit att döma af hans trötta utseende. Men jag kan ej uppräkna hvarje nummer, ehura jag bekänner att hvad som sedan tilidrog sig, med fotögräfisk noggrannhet in