Aftonbladet – 28 september 1870, sida 2

ifrigt framsträckta ansigten, hvilka göra an-: blicken af en mindre teater eller tillfällig dramatisk underhållniog i lavdsorten så upplifvande; åtminstone förefaller det mig så, ty jag har sett så mycket af lifvets mörka sida, att jag tycker om att se menniskor oskyldigt roa sig och-vara glada, vore det också blott för en timma. Skottarne hafva en viss motvilja för spektakel,, men synbarligen sträckte sig ej devna fördom till de fyrfota djurens produktioner, ty jag såg en betydlig samling af stadens arbetsoch handelsklass med hustrur och barn. Alla syntes med största uppmärksamhet betrakta tvenne vackra hästar, hvilka oupphörligt galopperade i samma krets inom banan, ridna af ett par, föreställande högländaren och flickan. Sade jag att de redo? Nej, det var mera likt ett sväfvande, flygande, dansande — fram och åter, upp och ned — hvirflande om i hvarandrag armar, bytande hästar — vildt galopperande, båda på en häst. Gossen var smärt och smidig, flickan — ja — bon var en riktig liten elfva, med sin hvitz klädning, sitt brokiga skärp, oc) bandet som höll tillbaka hennes rika ljusa lockar, der de fladdrade och böljade omkriog henne åt alla håll. Antingen hon stod upprätt eller på knä, balancerande på ena foten, eller svingande sig omkring på det lediga sätt, som ir eget för dessa konstnärer, var hon lika täck. Icke jost så särdeles lik en höglandsbondflicka sådan man ser henne sysselsatt att gräfva upp potates, men i alla fall en högst förtjusande uppetbaralse. Den lilla varelsen tycktes sjelt njuta deraf, hon log, icke med dansösens stereotypa leerde, utan med barnets okonstlade glädtighet i det hon SAR ned från hästen, gjorde en afskedsbitig och sväfvade bort emot utgången,