Aftonbladet – 28 september 1870, sida 2

Gazzetta dItalia meddelar ordalydelsen af det bref från konung Wictor Emanual till påfven; söil grefve Ponäa di San Martino aft i uppdrag att framlemna. Det var af följande innehåll: Heligaste fader! Med barnslig kärlek, katolsk tro, italiensk sinnesstämniog och en konungs lojalitet vänder jag mig nu såsom ofta förut ännu en gång till eders helighets hjerta. En storm af faror otar Furopp. Den kosmopolitiska revolutionene parti, som glädjer sig åt det krig, som förhärjar mellersta Europa, stegrar sin djerfhet och förvägenhet och förbereder förnämligast i Italien och i de af e. hel. regerade provinserna det sista slaget mot monarkien och påfvedömet. Jag vet, heligaste fader, att er själs storhet icke är mindre än händelsernas storhet; men då jag är en katolsk och italiensk konung och såsom sådan geriom försynens skickelse och nationens vilja blifvit utsedd till väktare öfver och beskyddare af alla italienares öden, så känner jag min förpligtelse att inför Europa och den katolska verlden ikläda mig ansvaret för ordningens upprätthållande på halfön och e. hel:s säkerhet. Sinnesstämningen bland de af e. hel. regerade befolkningarna och de till dem från olika trakter komna främmande trupperna är ett jäsningsämne till fortfarande agitation och faror, som lätt inses af alla. Slumpen eller ett utbrott af lidelser kunna leda till våldsamheter och blodsutgjutelse, hvilket det är såväl min som e. hel:ts pligt att förekomma. Det är en oundgänglig nödvändighet för Italiens och den hel. stolens säkerhet, att mina såsom skyddsvakt vid gränserna stående trupper nu måste intaga positioner, som äro lämpliga för e. hel:ts skydd och. ordningens upprätthållande. Denna åtgärd, som blott är en ren försigtighetsåtgärd, torde eders hel. icke betrakta såsom någon fiendtlig handling. Min regering och mina stridskrafter inskränka sig absolut endast till en upprätthållande och beskyddande verksamhet för påfvens med den romerska befolkningens rättigheter lätteligen förenliga okränkbarhet och andliga myndighet samt den hel. stolens sjelfständighet. Om e. hel., såsom jag icke betviflar samt er helgade karakter och ert ädla sinnelag berättiga mig att hoppas, lifvas af samma önskan som jag att undvika hvarje konflikt och hvarje fara för våldsamma handlingar, så torde ni tillsammans med grefve Ponza di San Martino, framlemnaren af detta bref, hvilken af min regering blifvit försedd med behöriga instruktioner, bestämma de åtgärder, som bäst kuuna leda till det eftersträfvade målet. E. hel. torde tillåta mig att i detta för Italien, kyrkan och påfvedömet så högtidliga ögonblick hoppas, att den godhetens anda, som alltid i er själ kraftigt uttalat sig för denna jord, som äfven är ert fädernesland, äfvensom den mycket försonliga sinnesstämning, jag ständigt bemödat mig att genom handling med orubblig ihärdighet bevisa, skola båda i förening tillfredsställa de nationella sträfvandena och göra det möjligt för kristenhetens öfverhufvud, omhägnadt af de italienska befolkningarnas tillgifvenhet, att äfven allt framgent på Tiberns stränder bibehålla ett ärofullt residens, oberoende af all mensklig Suveränitet. Om e. hel. skulle befria Rom från de främmande trupperna och derigenom undanrödja faran, att staden blir ett stridsfält för partier, som önska omstörtning, så skulle ni ha utfört ett beundransvärdt verk, återgifvit kyrkan fred och visat det öfver krigets fasor förfärade Europa, huru man kan vinna stora drabbningar och odödliga segrar genom en handling af rättvisa och ett enda kärlekens ord. Jag ber ers helighet skänka mig er apostoliska välsignelse och mottaga känslorna af min djupaste vördnad. E. hel:ts underdånigste, hörsammaste och tillgifnaste son Victor Emanuel. Florens den 8 Sept. 1870.