Aftonbladet – 26 september 1870, sida 2

IT NUStarl UL IONICaALUl,g VIPVa Mn Nr so 2. ande byggnad, i hvilken årets inbergade gröda örvarades, räddas. Oaktadt man genast efter ek dens utbrott sökte rädda kreaturen, blefvo dock 3 fäkreatur och 17 får innebrända; hästarne lössläpptes, hvarefter två af dem äter Bprungd in mellan lågorna och blefvo så illa brända, att de påföljande dag måste skjutas. Byggnaderna äfvensom grödan voro brandförsäkrade, men egaren lider dock antagligen någon förlust. — En schnitzeljagt. I senaste nummer af Tidning för hästvänner förekomma nedanstående lifliga beskrifningar öfver en schnitzel jagt vid Stockholm. De äro författade af tvenne deltagare i jagten: Den håg för raska och ridderliga öfningar, som på senare tid börjat uppvakna i vårt kära fädernesland, har nu lyckats bana sig väg äfven till våra mera nordliga trakter. Ett glädjande bevis på denna nya anda var den schnitZeljagt, som här afreds den 4 i denna månad. Skånes raskaste och mest slipade räf, löjtoant Rosencrantz, hade haft den godheten att ätven här ställa sig till jagtsällskapets disposition. Han red en grå, enge k halfblod (nummerhäst vid Lifgardet till häst och major Boyg sqvadron). Chefen för Lifgardet till häst, generalmajor Björnstjerna, tjenstgjorde som ?Master of tie Hounas, beriden på Fiorillav ( Ottenby). Hundarne voro: Å Löjtnanten grefve Däben, beriden på Carola; öjt: Ridderstolpe, beriden på Edelka (Zariff Ottenbyj. löjtn. Strussenfelt, beriden på Pureh(bannoveransk race); löjtn. Björostjerna, beriden Dulldul! (engelsk hälfblod); löjtn., .Caselli. Ibland jägarne märktes major Boy, expeditionschefen Nårdenfalk, kapten Lindblad och ryttmästaren grefye Rosen m. fl. våloeten var utsatt till kl. 9 f. m., och vid denna tid såg mat från alla häll väl beridna jägare och hundar samlas vid mötesplatsen utanför Ladugårdslands tull. Snart är jägåreskaran tärdig, hundärne släppas och allt blir lif och rörelse. Det dröjde en stund innan något räfspår påträffades; men slutligen upptäcktes en schnitzel.. Hakdarne giva hals, jagtropen skalla och i rask fart bär det af öfver skog och backar, Plötsligt blifver det Pas Här har räften gjort ett afsprång, sedan han först gått ett stycke tillbaka på sitt eget spår; mer hundarne sprida sig snart, påträffa åter rätta spåret och det bär af under full erys.. Nu kommer man till en gärdesgård, men öfver går det ock åter har Mickel sina förföljare i hälarne. Spåret går öfver Husarbron; men just som jägarne-skols passera denna, kommer räfven med vild fart mot dem och rusar midt in bland sällskapet. Slpad som en äkta räf, lyckas han dock öfvertala dem att låta bonom passera, och innan någon visste ordet af var han förbi och gömd i skogen på andra sidan. Nu blir det en stund fullkomlig tappt, men slutligen höres ett jagtrop: Tallibåh! an ger något rödt skymta vid skogsbrynet derborta, och i vild fart rusa alla efter åt detta håll. Här få hundärtie friska sslag, och snart är drefvet åter i full gång. Häfven bar här omigen gått tillbaka på sitt eget spår, derefter kastat tvärt åt sidan samt styrt kosan öfver skogen -och snedt öfver Ladugårdsgärdet. Här blir åter tappt och först på sjelfva sjöstranden Nickel det hundarne att åter få upp. Nu börjar Mickel gå allt kortare bug-. ter och slutligen upptäckes han tryckande bakom en jordvall. Ännu en gång söker han sin räddning i flykten, men en af hundarne, löjtnant B., kastar sig framför honom och hejdar -hans fart, under det en annan medlem af the spack of houndsr, löjtnant Ridderstolpe, rusar fram och rycker från räfvens axel ac mångfärgade bandrosetten. Efter en längre stunds sAlles tod ropande,, samlar sig småningom Hela jägareskaran kring den föngade fälven, hvarefter alla jägare, hundar och den äter uppståndna räfven begåfvo Big till Alhambra, der en särdeles lifvad jagtfrukost intogs. Underden glada sinnesstämning, som här var rådande, beslöts enbälligt att bilda en schnitzelklubb, hvars pp gift skulle blifva, att under den återstående delen af the hunting season, d. V-Bhvarje. vecka i September arrangera en dylik scbnizeljagt. . Tillläggas bör äfven att, fastän man ridit uti ex ofta särdeles oländig mark, ingen af de i jagten deltagande hästarne deraf tagit den ripgaste skada. Stockholm den 8 September Po a Den andra berättelsen om samma jagt JyI der: Det ser verkligen ut som om schnitzeljagten skulle lyckas förvärfva sig ifrige anhängare äfven uti de nordligare provinserna; åtminstone var det för alla och icke minst för mig en glädjande anI blick att se det vackra antal sportmän; hvilka, oaktadt den molndigra himmelen, infunnit sig till reidez-vous, utsatt till-den4 dennes kl. 9 m. Det hade regnat om natten.och den välkända af lera bestående marken var rätt slipprig. Icke förthy var sinnesstämningen lifvad och ifvern glödande, ännu mera eggad af en deltagande gammal sportmans och dertill räfjägares passande infall, att om marken var slipprig-och blöt, skulle Reineckes slag sitta i så mycket bättre. Under sådana auspicier störtade meuten åstad från Ladugårdslandstullen, åtföljd af jägarne uti en mördande pace. Några få slag, väl och hastigt utförda, ledde kopplet på spåret, och nu bar det at med full hals. Mickel hade, under tjugo minuters försprång, på morgonen varit inne och snokat i ladugården till det vid tullen belägna hofjägmästarebostället, således voro slagen färska; alltså gick det vidare utåt terrängen efter skallet; ehuru något fint, kunde dock höras, att kosan togs och drefvet gick utan tapp genom Komötet, öfver en ansenlig gärdesgård, plus andra hinder som vågat komma i vägen, förbi jägmästarebostället vid Lilljans, vidare genom dungar, öfver berg och steniga gångstigar till Uggleviken, der hundarne efter ett ilsket gläfsande rusade ned i den djupa ravinen efter en uttorkad bäck. Här hade kanaljen gjort åtskilliga krumsprång, förledande att tro, det räfven gått in under en stor kullblåst tall; men Mickel, klokare än så, hade gjort ett behagligt sidosprång, ajldales tillräckligt att för några ögonblick tysta skallet. Men snart stack åter slaget i näsorna, och musiken i full gång, förande skaran öfver baekarne framåt Husarbron, der så när blifvit ett carombelage med rödrocken, som kom på retur från Skuggan, Norrvik och Stora Wärtans stränder, der han gjort en tur på 1, fjärdingsväg Med anledning af detta oväntade sammanträffande kopplades hundarne några ögonblick för att fortsätta med ännu större ifver. Snart ljöd hoödmästarens ?sta!s; ni flögo hundarne i spåret. Dretvet gick öfver Storängen. der en mängd diken och större gropar pas serades, En af hundarne hade här missödet att sjunkaned i en kärrhåla och ref sönder högra bakbenet ; Mu tjöt en smula, men var snart klar och åter i ull jagt. Mickel bade tagit vägen genom fältverket vid kadettbaracken och gått öfver Ladugårdsgärdet in uti den lilla flåchen vid artilleriets laboratorium, dit drefvet följde med full hals ned på Gärdet igen. Här blef alldeles tapp och omöjligt att få upp igen. Man hörde yttras, att hundarne förlöpt sig; hvalpfasoner, dålig näsa o. s, y., tills-en af kopplet, något lössläppt, började sväcka och slutligen stöta upg i backen vid Lido. Piqueuren stäade, snart var drefvet i full gång och gick utan tapp genom några dungar, backe upp och backe ner, der rödrocken snärjt och bugtat, fram till Hallali, vid ett stort stenrös straxt intill Lidingö bro, hvarest efter ett litet Jeu de ros, löjtnant baron Ridderstolpe vid lifgardet till häst tog rosetten från Reineckes venstra axel. -— Nu var jagten slut. Efter några minuter samlades bela skarati på Hallali, både ryttare och hästar vid briljant lynne och fulla krafter. . TT lanklan visada nå nå 1N in min. såladår AftaNh