Aftonbladet – 23 september 1870, sida 2

PMA DAAMRMAe 0 HIMD ELVA OMPPAVAAAN MMS enom att barn, lemnade ensamma, tändt eld några klädespersedlar, hvarigenom elden spridt g omkring rummet. . Hamrinska huset var försäkradt i städernas allänna brandstodsbolag för cirka 14,000 rdr rmt. Stockholms läns landsting immanträdde i onsdags afton, dervid finansutcottets förslag om uttaxering af 4 öre pr bevillingsriksdaler till landstingskassans förstärkande rst kom under behandling. Efter debatt härom utade landstinget med att uppskjuta ärendet för tt ånyo förekomma i sammanhang med utskotts utgiftsbetänkande i sin helhet. Derefter föckom chefens för finansdepartementet skrifvelse 1 konungens befallningshafvande med begäran m infordrande af landstingets yttrande angående ehofvet och ändamålsenligheten af särskilda stadanden för den enskilda skogshushållningen i läet. Vederbörande utskott hade i afgifvet utlåunde funnit sig icke kunna tillstyrka hvarken en ig, liknande den för ön Gotland nyligen utfärade, eller en förordning, helt och hället byggd på e af landtbruksakademien föreslagna grunder, hufudsakligen af det skäl, att lagstiftningen derigeom skulle komma att göra intrång på den enkildes eganderätt, något som ej vore lämpligt eler, hvad Stockholms län beträffade, af behofvet åkalladt. Utskottet hade dock ej velat förneka tatens rätt att lagstifta för den enskilda skogskötseln, men ansett att den enda åtgärd, som i letta afseende borde vidtagas, vore att, såsom andtbruksakademien bland annat föreslagit, ålägga kogsegaren att efter afverkning af skogen bereda terväxt. Emot detta utskottets förslag hado reervationer blifvit afgifna af hrr Wener, grefve af Jgglas och Odelberg, af hvilka egentligen de tvenne örstnämndas blefvo föremål för diskussion. Hr Weer hade yrkat, att landstinget, under erkännande f statens rätt att ingripa i den enskildes skogs ushållning, skulle uttala den åsigten, att då de öreslagna bestämmelserna ej lemnade full garanti ill förekommande af godtycko i tillämpningen, ågra åtgärder uti ifrågavarande hänseende ej för let närvarande borde vidtagas. Grefve af Ugglas örslag lydde: landstinget, som erkänner riktigheen deraf, att Skogsegara bör åläggas att efter skosens afverkning bereda återväxt å den mark, sora j är ämnad för odling eller bete, anser att några tadgar härom ej böra utfärdas, förr än tillräcklig kontroll öfver deras efterlefnad kan åstadkommas, rih. Cederström d. ä. erinrade om 1826 års stora kogseld, som förstörde skogarne inom en del af änet. Den hade lomnat efter sig en mark, der la spår till växtlighet voro försvunna; men det aktadt bure denna jord nu en ganska vacker skog. läraf drog talaren den slutsats, att alla stadganlen om skyldighet för skogsegaren att efter aferkning bereda återväxt vore obehöfliga — ätmintone för det närvarande. Dylika föreskrifter vore lessutom i praktiskt afseende olämpliga och konrollen öfver deras efterlefnad ganska svår. Hvem kulle väl utöfva denna kontroll? Inom de särskilda communerna torde ej finnas många personer lämpiga dertill och villiga att åtaga sig besväret utan rsättning, och skulle särskilda tjenstemän med ön tillsättas, hvilka ofantliga kostnader skulle icke lerigenom uppstå. Yrkade bifall till hr Wenera eservation. Riktigheten af en del af dessa annärkningar medgats af grefve af Ugglas, men detta indrade dock ej, ansåg talaren, att landstinget, m det ansåge statens bjelp mot den enskildes kogsasköfling spydvändig — och för sin del var talaen innerligt öfvertygad om nödvändigheten af staens mellankomst — äfven borde uttrycka denna in mening, oafsedt de praktiska hinder, som kunde nöta en lag i dylik riktning, ty dessa hinder kunde ;ch borde ju staten söka att undanrödja. Talaren örordade af detta skäl den af honom framstälda eservationen. Vid votering antogs till koniraproposition i, hufudvoteringen hr Weners förslag med 28 röster not 11, som afgåfvos för grefve af Ugglas. I den lutliga voteringen segrade äfven förstnämnda förlag med 24 röster mot 15. De senare afgåfvos ör bifall till utskottets yrkande, Utskottets förslag i andra punkten af des; utåtande, att nu skoglös mark borde till skogsodling nlösas, der den i betydligare areal förefinnes, biölls utan diskussion, äfvensom förslaget i utlååtandetg tredje punkt om premiers utfästande för kas ding å dylik mark. Hr Odelbergs motion om anslag för en gång af ;n summa af 150 rdr till inköp af möbler och 150 rdr årligen till byra af lokal för husbållningssällskapets förvaltningsutskotts sammanträden, sekrearens expedition m. m., godkändes. Till fosterndska stiftelsen anvisades ett belopp af 15Q rår. Till lasaretten i Norrtelje, Östhammar och Söderelje anslogos understöd af tinget till samma storek som vid föregående landsting skett. Till revisorer af landstingets räkenskaper för istlidet år utsågos hrr Rönqvist, Waller och frih. Jederström d. y., till revisorssuppleanter hrr Weer, Hallerström ooh Kindstrand; till ledamot i a stingeta bestyrelse hr Odelberg, till suppleant rih. Cederström d. ä.; till suppleant för vice ord-öranden i landstinget grefve af Wirsn; tillledanot i komiten för Stockholms stads och läns kurws hr Gripensvärd, till suppleant hr Waller; till edamöter i Östhammars, Norrtelje och Södertelje asarettsdirektioner kyrkoherdarne Nordmark och Wallsterson i de förstnämnda samt borgmästaren Danielsson och kaptenen Silfversvärd i den sistlämnda. I går förmiddag hölls åter sammaniräde, då val öretogu af 8 deputerade och 4 suppleanter för ipprättande af markegångstaxa för länet. Depv erade blefvo hrr Waller och Jacobsson med 39 öster, frih. Cederström d ä med 37, prysten onten i Åker med 35, hrr Per Persson i Norrund och Gustaf Larsson i Stensta med, 21, hrr Vallin med 19 och Wener med 16 ryster; suppleuter; brr Åbom och Åkerlund ned 17 röster, rosten Wallinder med 15 och hr Kindstrand med 4 röster. Trenne delegerade, grefve Wirsn, hr soström och kamrer Stuart, alla med 37 röster, tsågos derofier till omhänderhafvande af det af andstinget beviljade anslag af 150 rdr till fosterindska föreningen samt främjandet inom länet af ämnda förenings syften, En något vidlyftigare diskussion uppstoa derfteriom lasarettsafgiften för länet. Utskotset hade ärvid föreslagit en afgift pr dag för personer, om med behörigt intyg styrkt sin fattigdom, af 5 öre, för mindre bemedlade 40 öre r,ch för mera emedlade 55 öre i allmänt rum oc) 1 rdr i enkildt rum, hvilken afgift borde höjas med 15 öre ör sinnessjuka, dem som lida af delirium tremens, vilka behöfva särskild tillsyu, samt för utländinar. Grefve af Ugglas villa hafva lägsta afgiften öjd till 20 öre samt afgiften för mera bemedlade allmänt rum till 1 rår, grefve Wirsen och hr ;kdahl 2:dra klassens afgift nedsatt till 25 öre sandstinget biföll likväl utskottets förslag, seden, ned 27 röster mot 13, nedsättningen från 40 öre ill 25 blifvit afslagen, och skulle dessa afgifter illämpas från den 1 Januari 1871. Vidare beslöts, tt kurhuskomiterade skulle få rätt att uppgöra ontrakt för 4 år med serafimerlasarettet om 32 ingar för sjuka för länet, hvartill är anslagot 5100 dr; samt anslogos dessutom 1100 rdr till 8. k. fverloppssängar vid serafimerlasarettet. Frågan om länets indelning i s k. veterinäristrikt och om anslag af 200 rår af landstinget. ll fyra af dessa förekom sedan och gaf anledning I en 0 sv Qnlggniog, Flera talare framöllo det obilliga deri, att länets öfriga distrikt, m sjeifva sörjt för veterinärvården, skulle äfven tala till andra, som ingenting derför gjort. Det slöts att till konungens befallningshafvande öferlemna rättigheten att bestämma distrikter,g vänser, och att det åt samma myndighet ske ppdragas att utfärda kungörelser, med uppmz,ning Il kommunernas inbyggare att tillkännagif sa hur ycket hvar och en ville lemna till veteri närläka9 anställande, hvarefter konungens brsfallning ifvande skulla inkomma med färclag — oo, NB