Aftonbladet – 22 september 1870, sida 2

blanka yta, betäckt af otaliga. farkoster, Vid sjeliva hafsbandet på ömse sidor om golfen, syntes de undersköna öarne Ischia och Capri liksom bevakande ingången till detta jordiska paradis. Den nedgående s0en förgylde goliens tjusande, tätt bebyggda och yppigt bevuxna, stränder. DBakom Resina och Torre del Greco höjde sig Vesuvs väldiga, hemlighetsfulla massa med sin i detta ögonblick lätta rökpelare, som i aftonsolen antagit en rödaktig färgton. Ack, huru mycket lyckligare är jeg inte nå, min Lilian,, sade hän, än förra gången jag såg detta herriiga skådespel! Då hsde jag nyss tillfrisknat efter en al de febrar, kom man så lätt ådreger sig här i talien, men var dock ännu så sjuk både till kropp och själ, att lifvet syntes mig tomt på all. glädje och lycka; — men nu — hur är icke allt annorlunda! O, Lilian! hur skall jag nog kunna tacka dig för all den lycka, du genom din kärlek skänkt mig,, och han slöt henne tiil sitt bröst. En betjent kom i detsamma ut på balkonsen och lemnade Kronsköld ett bref. Från Felix! utropade han förvånad, bröt sigillet och läste: Bäste Kronsköld! Som jag vet att du uppriktigt intresserar lig för min lycka, skyndar j:g att meddela lig en nyhet, som gör mig till den lyckligaste menpiska i verlden: jag är förlofvad, förofvad sedan nägra veckor med den älsklieste varelse på hela jorden, min kusin Ebba Lindenbjelm. Du är förvånad, ken jeg tro, yfver nyheten, och jag vill nu berätta dig ro allt gått till. Jag reste nemligen från X. direkte till min onkel, öfverstelöjtpant Lindenbjelm på Dagö. Han hade länge önkat att jag skulle göra honom ett besök, ch jag blef också på det bjertligaste emotager. Jag hade ej sett mina kusin Ebba edan hon var en helt liten skolflicka i kort lädniog, och jag bäppade nu vid åsynen at len sköna, unga dam, som stod framför mig. Jag stannade en vecka, jag stannade två; . Stern, som jag tagit med mig för att ej ä för tråkigt på landet, började ledsna och este, och innan jag visste ordet af hade jag rarit der i tvä heia månader, men då måste ag ovilkorligen resa. Fram på nyåret lycades det mig att få permission och Jag este då genast till Dagö, och efter en måäad blef Ebba min fästmö. Hon är den mest