År det då alldeles omöjligt att förmå er afstä från denna oförståndiga resa? frågade hon med sitt mest oemotståndliga leende. Ja, jag försäkrar, det låter sig ej göra. Men är då er onkels lif verkligen så i fara ? Det hoppas jag, att det visst inte är, ty det vore synd om hans dotter. Friherrionsn stod qvar på stranden; många illusioner hade ramlat. Sedan de flesta af friherripnans bekanta, några dagar derefter, afrest, fann hon det så tomt och ödsligt vid X., att hon tillsade Olothilde, Kronsköld och Lilian att göra sig beredda till afresa med nästa ångbåt. När sista skymten af X. försvann bakom skären, drog friherrinnan ep djup suck. Hvad månne den gällde? Heit viset alla de svikna förhoppnicgar, som hon lemnade efter sig. Kronsköld följde damerna till —höping för att blifva presentered för Lilians farbror, baron Sederbjerta, och reste sedan genast tili Lindesholm. Fyra veckor derefter stod Lilians och Kronskö!ds bröllop. Det uvga paret reste först till några af bans slögtingar och sedan utrikes för att tilbringa vintern i Italien. Friherrinnan hade hunnit temligen trösta sig och på bröllopsdagen var hon hbeit förnöjd. Brudparet Nade skänkt hevne ett mycket dyrbart och lysande smycke. När han ändock inte bler Clothildes man, tänkte fri. herrinnan, så är det i alla fall bra, att kunna säga: min nicce, grefvinnan Lilian Kronsköld på Lindesholm; och för Clothilde står ju ännu hela verlden öppen. x RK RR KK Sex månader derefter sutto tvenne personer på balkongen till en af de praktfalla byggnader, som ligga vid -Chioja di Napoli Den ståtlige mannen med de vackra, allvarliga dragen hade slagit sip arm om den sköna, uaga qvinnars lif. De tycktes med hänryckning betrakta den tafla, som låg utbredd framför dem. Vid deras fötter sträckte sig åt olika håll den länga och breda Chiojan, med sin hvimlande lifliga menniskomassa. Närmare vattnet låg Villa Real med siva lummiga träd, dunkla boskåer och kerrligs, red marmor: statyer öfverfyllda aliger. Längre bort utbredde Golfo di Napoli sin ofantliga spegels