Aftonbladet – 21 september 1870, sida 2

er dan SR HR ee 1 re Ah Brr Eb torde ätergifva detta tillkännagifvan je. Dylika sändningar från norra Sverige eller trakten omkriog Stockholm emottagas fortfarande af föreningens sekreterare, Jynant Ce. Abenias, Stockholm, Nybrogatan 28 A. — Fosterländskt språx och fosterländskt bj-rta. Då protessor Säve förlidea fredag började sina töreläsningar, helsade han sina talrika åhörare med. ett tal, söm på dem gjorde ett starkt och lifligt intryck och hos flere af dem väckte den önskan, att talet måtte blifva allmännare kändt. Upsala Posten är i tillfälle att efterkommea denna önskan och rieddear professor Stäves tal; så lydande; Mite herrar! Jag skattär mig lycklig att nu, efter en längre tids sjuklighet; kunna återtaga min lärareverksamhet uti ett ämne, som för mig alitid varit det käraste; Men detta ämne, vårt adalturna och vördnadsvärda språk, är — jag är säker derpå —icke mindre kärt för någon ibland Eder, Det hör och till deallra vistigaste och bör vara det mest lifvande, hvsrmed ett fosters ländskt sinne kan sysselsätta sig. Vigten åf att göra sig förtrolig med fäderceslandets språk från äldre till nyaretider, likasom med dess häfder, beror förnämligast derpå, att en noggrann kännedom 038 desea ämnen met än om några andra direkte verkar till fratiis kallande af de stora krafter, som ligga uti fosterlandskänslan, till lifvande öchstärkaunde af kärleken till fäderneslandet! — Men huru står det i derna stund i sjelfva verket till med vår fosterlandskänsla? Ar denna känslå inom vå:t land så djup, så glödahde, så färdig till hvarje uppoffring, till att underkasta sig hvarje lidande som den borde vara— och som den var i förna tider, under Gustaf Adofs lysande period, undor de svåra män ärofulla åren under Carl XII? Jag rågat Eder, m. h., om 1 tron, att förhäilandet i detta afseende nu är sådant, som det Borde vara? Jag fruktar, att allt för mänga tecken visa, att svaret, tyvärr, icke ksn blifva annat än nekande. Hvad är då att göra, för att kuona höja och lifva denna känsla, utan hvils ken ett folks frihet och sjolfständighet. icke finnas till längre, än det behagar den .försts kommande utländske eröfraren? Den materiella styrkan förslår föga, särdeles hos ett så litet folk som vårt; det fordras derjemte att hos landets söner, hos hela folket, framkalla till handling själens ädlaste krafter, hvarje and lig förmåga. Och ifråga om ett folks bestånd och fortfarande lif, höra studiet och den lefvande uppfattningen af det egna tungomålet, af de egna häfderna, till de förnämsta bjelpemedlen. Ty endast den, som bögst älskar sitt land och som känner såsom sia yppersta ära att tillhöra detsamma, kan också hoppas na oriet försvara dets mma mot utländskt våld, M. H. Kanske förundrar det eder att höra sådana ord uttalas från den akademiska katedern, från hvilken talets ström eljest. plägar flyta så lognt och lidelsefritt? Dock, I undrern icke derpå. Tidshändelserna äro sådana, att de rycka in på hvarje tänkande sinne och pressa hvarje kännande hjerta med dystra aningar för framtiden. Ja, vi må väl med den gamla Valan utropa: Härt er i heimi! Våld och olag stå, starkt rustade och enväldigt herrskande, midt i vår verldsdel, och rändt omkring stå folken, antingen bäfvante i feghet eller bestuckna af ntsigten till framtida rof, och bafva, i stället för att i tid sätta en damm emot den fräcka rofgirigheten, för större säkerhets skull, test förbundit sig att — blott se på! Dessa jordens .storfolk tro sig nu säkra, liksoni: strutsen. Det angår icke oss, tänka de, det gäller blott de små folken. Ja väl, det gäller i-första rommet oss, som, tyvär, hafva det felet atticke höra till de stora. Det tillkommer derföre också oss att med mod och tillförsigt bereda oss på framtiden med dess hårda, mannapröfvande öden. Vi måste, medan tid är, tänka på vårt försvar; — men allraförst på upplifvandet och stärkandet af fosterlandskärlek, hvilken ensam förmår härda. oss till hvarje ansträngning och göra oss mäktiga af hvarje slags uppoffring; — och dertill är studiet af vårt ärorika fäderneslands språk och historia bland de nödvändigaste och kraftigaste medlen. Det är derföre jag från denna fredliga plats till eder, fosterlandsälskande ypgliovgar! ställt denna maning, hvilken I ären kallade att genom lära och efterdöme i framtiden ställa till hvar man i vårt lånd. Denna mäåniog kan aldrig nog ofta upprepas och behjertas, och jag ville, att man vid -slutet af. bvarje föredrag, af hvarje tal, hvarje öfverläggring skulle, I något förändrad form, med den gamle romarna utropa: Et preterea censeo, patriam esse conservanlam! — Ett okändt grund. Lö af att ångartyget Haparanda den 26 sistl. Juni. under in resa från Salmis. till Kalix, på. Vånajärden utanför Kalix stötte på något hinder; om förorsakade skada å propellern, och huru. fartygets befälhafvare, kapten J. Sunderg, ej med säkerhet kunde säga det vara ågon grundstötniog, utan hellre trodde det arit en sur stock, som fartyget gått öfver, afva Kalix kronolotsar noga undersökt bläten, der omnämnda händelse med Haparanda träffat. ; Den uppgifna platsen undersöktes enom dodningar, utan att något grund: eller nnåt Linder kunde upptäckas, men en ny ndersökninog hade till följd, att ett stycke erifrån påträffades ett stengrund, som här odast 3 fots vätten. Detta grund, säger D. ., som icke finnes i sjökortet utlägdt; här j värit kändt varken af lotsar eller fiskare, RN AR fa na a