Aftonbladet – 20 september 1870, sida 3

Tlitären vill spela öfversittare. Man hör ofta glåpford vexlas när de mötas. Så skedde äfven här, hvarjemte artilleristerpa ställt till bråk för att Åförst få ut sin bät, hvarvid de gått: våldsamt till väga, så att Carl Olsson blifvit retad och stött till deras båt med ena åran, hvilken dervid emellertid träffat en af artilleristerna i hufvudet. Båtarne skildes om någon stund,foch hvar och en skulle fara till sitt hem. Vid 11-tiden på aftonen, eller kanske närmare kl. half 12 hade rop hörts från sundet mellan Tfästningen och staden. Man hade dock ej fäst någon synnerlig uppmärksamhet dervid, då Jå denna lifligt trafikerade farled rop och buller ofta höras. Det var dessutom ett ohyggligt väder Ttemligen stark storm, beckande mörkt och ösregn. Hvad som föregick derute i sundet, blef de icke af någon bevitnadt. Några famnar från det ofvannämnda bäthuset låg Sogn Svan vid brokajen. Man vet ej huru Carl Olssons båt kom till ångslupen, antingen han drefs dit af stormen eller om den anfallne sökte land och skydd. Alltnog han kom dit, förföljd af angriparne. Carl Olsson hade kastat sig öfver ångslupens reling, men derefter ej förmått röra sig. Han bade endast kunnat upplysa maskinisten, som var tillstädes, att två ärtillerister ville mörda honom. Dessa senare hade emellertid ej vidare synts till. Nu inträffade den icke minst ohyggliga episoden i detta drama, att de å ånreslupen varande icke togo vidare notis om Carl Olssons tillstånd, än att de ansågo honom vara drucken. Sedan han, genomblött af regnet, legat en stund ombord å ångslupen, buro de bonom till ett öppet skjul, som bildar en genomgång i en längre husräcka utmed hamnen, hvarifrån en dörr leder in till det förut omtalade båthuset. Der lade de honom, utan att tända ljus, för att bli förvissad om huru han befann sig, och der fick han ligga. Och der dog han af förblödning. Han hade åtta större och mitiåre knifhugg, hvaraf ett i ena vaden var det svåraste, enligt hvad i går genom verkstäld obduktion utröntes. Genom denna oförsvarliga vårdslöshetaf de personer, som kunnat i första hand och genast ga underrättelse om det begångna mordet, fingo äfven mördarne god tid på sig att i lugn och ro undanröja spåren, som kunde leda till upptäckt. Följande dagen blef det emellertid allarm istaden och på fästningen. Undersökningar anställdes och det blef snart utrönt, att efter korum på onsdagsgvällen hade två konstaplar och två artillerister af tredje depotkompaniet (under kapten Fries: befäl) lemnat fästningen och hegifvit sig till staden i en roddbåt eller sump, tillhörig en artillerist och förtöjd vid fästningen. Konstaplarne, Fröberg och Hagström, hade s. k. nattpermission. — Det lärer ej sällan förekomma att manskap permitteras från fästningen om nätterna. Artilleristerna, S. L. Jonsson och Holmberg, hade deremot icke permission, den förstnämnde var till och med portförbjuden, d. v. 8. förbjuden att på några vilkor lemna fästningen, emedan han var känd som slagskärmpe och dessutom hade undergått bestraffning för snatteri, ehuru behållen vid kompaniet. Alla fyra följdes åt in på n krog i staden, der de tillsammans intogo förtäring, hvarefter konstaplarne begåfvo sig till ett ställe i närheten af staden och skildes vid artilleristerna. Mot dessa senare förekommo sådana omständigheter, att de blefvo insatta i fästningens arrest, men de nekade på det bestämdaste att ega någon vetskap om mordet, ehuru de ej kunde nöjaktigt redogöra för hvad de vistats på förnatten. Ingen ransakning har ännu hållits inför rådbusrätten, utan det, som i den vägen blifvit gjordt, har skett inom fästningen. Hura nödvändig närvaron af en jurist i går vid förböret varit, visades bäst deraf, att blott genom en tillfällighet den ene af de arresterade artilleristerna bringades till bekännelse. Man förde till obduktionsrummet endast den ene af de misstänkta, Holmberg, emedan den andre, Jonsson, ansågs vara en så förslagen sälle, att det ej ens lönade mödan försöka hvad verkan åsynen af den mördade skulle ha på honom. Holmberg, 21 år gammal och född i Norrtelje, der han lärt skomakeriyrket, röjde emellertid ingen håg för bekännelse, utan nekade bårdnackadt. En polisman från Stockbolm, som händelsevis var på besök och närvarande vid obduktionen, föreslog slutligen att man åtminstone borde försöka. äfven med Jonsson. Detta skedde, Jonsson äfven omkring 21 år och född i Thorsås församling af Kalmar lån, efterskickades, och — det dröjde ej lång stund förrän han bekände, att han och Holmberg voro banemännen, ehuru han påstod att Holmberg fört kvifven och att han, Jonsson, endast kastat en åra efter Carlsson, då denne bunnit ångslupen.Dessutom påstod han, att Carlsson varit den anfallande, och att intet annat än det tillfälligt uppkomna grälet varit orsaken till mordet. Han uppgaf äfven att Holmberg sagt under hemvägen: Han lefver bestämdt inte till i morgon, ty jag brynade knifven innan jag stoppade den i fickan. Nämnda knif, med 2, tums långt, temligen skarpuddigt blad, tillhör en skräddare inom fästningen, med hvilken Holmberg, som är skomakare, delat samma verkstadsrum. Knifven fanns å torsdagsmorgonen påssin plats. Holmberg fortfor i sitt förnekande af delaktighet i eller vetskap om mordet. Den mördade Carl Olsson, hvilken, enligt alla sammanstämmande. intyg, varit en särdeles fridsam man och aldrig öfverlastad af starka drycker, var omkring 37 år gammal och efterlemnär hustru, men inga barn. — Hemska tilldragelser. Eskilstuna den 17 Sept. Den af. oss förut omtalade hustru Anna Charlotta Ersdotter Lindblom, hvilken den 19 i förra månaden gjorde försök attmed en,-genom inläggande af stryknin, förgiftad smörgås afdagataga sin man, har i fängelset aflagt bekännelse såväl om motivet härför som rörande åtkomsten af giftet. Hon har dervid vidgått att hennes uppsåt verkligen varit att döda mannen, och hade hon erhållit giftet af rättaren Per Jonsson vid Husby Enskifie under Fiholm i Jäders socken, till hvilken hon stått i brottsligt kärleksförhållande. Orsaken att hon ej vid tinget ville erkänna detta påstod hon vara fruktan att Per Jonsson i sådant fall skulle taga lifvet af sig. På grund. häraf reste -kronolänsman Berglund gistlidne onsdag till Husby.— om för att kålla polisförhör eller för att kalla Jonsson till tinget, veta vi icke — och möttes der af den underrättelsen att denne nyligen hade skjutit sig sjelf och således gått rättvisan i förväg. Jonsson, som var omkring sexti år gammal, var gift samt hade barn och barnabarn. Det som i vårt tycke förlänar dessa brott — mordförsök på äkta make: och sjelfmord — dess mest förfärande karakter är den djupa demoralisationen hosäldre gifta personer af allmogeklassen, hvilken man eljest vant sig att betrakta såsom typen af gudsfruktan och sedlighet. Ransakting i detta mål kommer å pyo att hållas inför Öster-Rekatne häradsrätt nästa måndag. (ESKILSTUNA TDNG.)