Aftonbladet – 19 september 1870, sida 3

) Utmaärker de från 1869 qvarvarande ledamöter TEESE SSNTOCN — Festmiddag. Fullmäktigen i riksgäldsontoret, grosshandlaren Samuel Warburg fyllde går sitt 70:de år. För att fira denna dag ade, på inbjudning af hans måg och hansi ngland bosatte son, icke blott den vördade räåhårsmannens slägt, uten äfven en mängd f dem, som närmare känna och värdera hoom, samlats till en testmåltid å Hasselbacen. Gästernas antal uppgick till omkring 150. olkskoleinspektören Meijerberg tog vid slutet f måltiden ordet, för att föreslå en skål för agens hjelte, dervid företrädesvis uppdraande-en bild af honom såsom föremål för ördnad och kärlek inom kretsen af ävhöriga ch närmare bekanta. Ordföranden bland fullläktige i riksgäldskontoret grefve Henning familton tolkade i ett fint och vältaligt förerag hr Warburgs förtjenster om det allmänna ch den aktnoivg som han åtnjuter, bevitnad enom betydelsefulla förtroendeuppdrag af reering och representation.. Prof. Dietrichson ;reslog en skål tör hr Warburgs familj. Hr ledberg deklamerade följande af honom föruttade verser: Pokalen fatte en och hvar, Ty drufvans är den enda tåren, Som orsak till att rinna har För mannen med de sjutti åren! Det är för festens föremål nd vill uppmana er att dricka, Och tåtte gladt hvart öga blicka, Hvart hjerta le vid denna skåll Finans väl en syn uppå vår jord, Mer stolt och skön och varm att skåda, Än se-en -man bakom sitt ord, Hur tider vexla, tycken råda? Finns det en herrligare syn Än silfverhår på oböjd bjessa? Är ej den glans som sprids af dessa, Lik solens sken på aftonskyn? Jo, ty de tala om en dag, Som skridit under ädel sträfvan, Och om en qväll som ej gör svag, En natt som motses utan bäfvan. De tala om ett ädelt mod, Som tåligt. burit lifvets smärta, Och att ett värmt, ett hatfritt hjerta Var mannens gyllene klenod! De tala om att uppfylld pligt Gått hand i hand med upplyst vilja, Att tankens värf från bjertats dikt Ensidig tråvghet ej fått skilja! Ty fattar man det stora rätt Ej öfverser man då det lillä: Vid skaparns föt de-slumirat stilla Som barn af samma gudaätt. Han har förenat dem som få, Den gamle som i dag:vi fira, Och derför vilja båda två BSinkrans berg hans hjessa vira. Han hade tanke, hade råd Och gåf sin tid åt fosterlandet; Men slet ej derför af det bandet Som knöt hans håg vid.mindre dåd, Född med vårt sekels första stund Och vuxen bland det flyddas minnen, Står han dock på det nyas grund Med kärleken hos ädla sinnen! Dess dygder och dess brister han Har lärt att fördomsfritt betrakta Och drömmar ej, men klara fakta Han älskar gom en siffrans man! En siffrans man, så sade jag Och fast det ej poetiskt klingar, Har verkligheten dock sin lag Med samma rätt som, känslan vingar! Hvar stode väl idens män Med sina höga idealer, Om verklighetens kapitaler Ej vårdades af siffrans män? Och icke allt är prosa i ; Den verld; der siffrorna regera, De hafva ock sin poesi Der de vår ståndpunkt illustrera. Ty medan fantasien far Att-söka nytt kring jord och himmel, Står siffran lugn i dagens hvimmel Och visar menskan hvad Hon har! Och hvad det har, vårt fosterland, Dess skördar från de flydda dagar, Det hopp som växer på dess strand, Den brist som i dess bygder klagar; Hvem känner bättre dem. än, hany Som först bland sina trosförvandter Blef kallad upp till statens branter, Der visst ej mycket guld han fann? Han har upplefva fått den tid, Då alla gamla Sverges söner Få taga del uti dess id; Och för sin tro man-hat ej röner. Och som en segerbild, en ljus, Han resas sett det ädia tempel, Från hvilket fromhetens exempel Skåll Tysa öfver Israels Hus! Och denna seger, spride den Sin strålglans öfver lefnadsqvällen; Ty träldomen är slut igen Och fritt bor nu hans folk bland fjellen. Och det som nu är mejad skörd, Var frö hos en utaf de kära, Som låg hans fadersbjerta nära, Och sonens bästa bön är hörd! Så må vi önska gubben fröjd I kretsen utaf barn och maka, Bland dem han bide lugn ochynöjd Sin stund att hvilans sötma smaka! Viss att när sist han går i hamn, Så lemnar han från jordafärden Det bästa arf som finns i verlden: Ett älskadt och ett aktadt namn! ERIGET, Baris beästningar.