Aftonbladet – 17 september 1870, sida 2

— Mynotkomitens betänkande. På hemställan af 1869 års riksdag nedsatte regeringen en komitå, bestående af dåvarande assessorn, sedermera statsrådet Bergström, grosshandlanden J. J. Ekman, landshöfdirgen C. J. Malmsten, kaptenen frih. Skogman och öfverdirektören vid myntverket Akerman, med uppdrag att öfver myntreformen och dermed i sammanhang stående ärenden afgifva betänkande. Komiten har numera fullgjort sitt uppdrag och meddela vi efter )Stockholms-Posten, som af utlåtandet erhållit del, ett par af hufvaddragen i detsamma. Komiterade anse att vårt land ju förr desto hellre bör öfvergå till ett på guldmyntfot grundadt system, och då det nya myntet bör så mycket som möjligt är, erhålla universel karakter, föreslås att anslutning må ske till det franska guldfranesystemet. Benämningarpe på de nya mynten bli äfven franska: franc och cent, men det mynt, som utgör myntenheten skall kallas Carolin. Carolinens värde blir 10 fr., och utmyntningen sker efter det förhållande, att trettioen Caroliner innehålla nittio gram fintguld. De multipler af Carolinen, som komma att utmyntas bli 25 franc, 50 franc och 100 franc. Myntmetallen skall bestå af 900 delar guld och 100 delar koppar. Af silfver komma att utmyntas stycken på en och två franc samt på tjugofem och feratio cent. Då guldmynten skola utgöra landets verkliga mynt och således ensamme vara lagligt betalningsmedel, erhålla silfvermynten egenskapen af skiljemynt och man behöfver vid liqvider endast mottaga dem till ett visst belopp. Men emedan guldvaluta icke i tillräcklig mängd finnes i landet för att ett på dylik myntfot grundadt system omedelbart skulle kunna genomföras, måste under någon tid en dubbel -standard förefinnas. Och enär bestämmelsen om att silfret skall utgöra rikets myntfot är stadgadt i vår grundlag och således endast kan upphäfvas på det långsamma sätt, som för dylika stadganden är föreskrifvet, så följer häraf att guldfoten i allt fall icke förr än år 1873 kan införas. I koppar kommer vidare att preglas skiljemynt på en, tre, fem och tio cent. — Redogörelsen för den konventeriogskurs, som under öfvergångstiden skall fastställas, liksom för den nya anordning af vår banklagstiftning. hvilken komiten anser utgöra ett oundgängligt vilkor för reformen i vårt myntväsende, torde böra uppskjutas till dess betänkandet i sin helhet föreligger.