Aftonbladet – 17 september 1870, sida 2

Den tyske demokraten Ludvig Simon från jä frier, som under en följd af är vistats iF ?rankrike, har tillställt Die Zukunft följande k krifvelse, daterad Montreux den 6 Sept.:la Kejsardömet är störtadt. I dess ställe harr kommit en provisorisk regering, hvars med-ls emmar på sin tid röstade mot kriget. Jagla känner flera af dem personligen och vet, att !r le beständigt uttalat sig mot hvarje Frankikes inblandning i de tyska angelägenheterly nas fria utveckling. Detnapoleonska anfalls-ldq sriget har förvandlats till ett försvarskrig,Y som föres af det franska folket. Den pro-5 visoriska regeringen är nödsakad att fortsätta , Vv r t l ( 1 let så länge den tyska invasionen fortfar. Tyskland fordrar garantier mot ett upprepande af franskt anfall. Den bästa garanien ligger deri, att Tyskland nu visat sin makt och att Frankrike nu ledes i en ny anda. Om Tyskland visar sig rättfärdigt i stället för att gälda rätt med orätt, så skall det derigenom i hela Europa och äfven i Frankrike vinna en aktning, som i förening med dess egen kraft skall utgöra det bästa j: skyddet för dess oberoende. Vill det der-. emot lösslita Elsass och Lothringen från : Frankrike och blott i kraft af den starkares rätt behandla deras invånare som en hop viljelösa djur, så vinner det icke blott motsatsen ; af de eftersträfvade garantierna, utan det skadar också sin egen frihet. Det är icke ! blott i följd af krigslyckan och furstetraktater som Elsass med Strasbourg, denna stad som hu på Hög befallning så svårt misshand! las af tyska händer, och Lothringen höra l! till Frankrike i utvärtes mening, utan de äro också innerligt fästade dervid genom tre stora revolutioners resultater. Det tyska folket borde heller icke glömma, att det franska : folket år 1789 eröfrade mennisko-rättigheterna, år 1830 det konstitutionella systemet, år 1848 den allmänna valrätten 0. s. V. — Äfven den gamle tyske demokraten Jacoby har från Königsberg tillsändt Die Zukunft, gom är hans organ, en skrifvelse af dylikt innehåll. Den af Jules Favre och Louis Blanc utvecklade teorien saknar således icke allt deltagande i Tyskland; men detta understöds politiska betydelse är lika med noll och det skulle vara en stor villfarelse om de radikala i Frankrike lade minsta vigt härpå. De flesta franska blad yttra emellertid stor beundran för-den af Jules Favre uppställda-satsen, att Frankrike börjadelett orättfärdigt krig, men efter kejsardömets fall genom preussiska bajonetter för det ett rättvist krig, och det är derför blott alltför antagligt, att yttranden sådana som de ur Zukunft anförda skola framkalla förhoppningar om en omkastning i tyskarnes ställning, Ett litet exempel kan tjena till att visa, i hvilken grad man hängifver sig åt den tron, att tyskarne, om de öfverbevisas om att de nu ha orätten på sin sida, skola önska att kriget afslutas. En namngitven insändare, embetsman i det franska krigsministeriet, föreslår nemligen i National, att Jules Favres cirkulär och Victor Hagos manifest till tyskarne (!) skulle spridas öfverallt i Frankrike på franska och på tyska, emedan det är af vigt, att de preussiska soldaterna bli bekanta med den franska nationens verkliga tankar. Det socialdemokratiska partiet i Tyskland har tillstält de tyska arbetarne ett manifest af väsentligen följande innehåll: En oväntad nyhet har slagit Europa med häpnad. Det tryckta Frånkrike har atskuddat ett tjuguårigt ok och fuplamernt republiken, Vi helsa med glädje och bifall den franska republiken. Vid åsynen af denna stora händelse niåste vi. känna oss uppfordrade att intaga en ny ställning. Den regering, som förklarade oss krig, har fallit, och man måste göra slut på fiendtligheterna mellan det från despotismen frigjorda franska folket och Tyskland. I detta ögonblick bör Tyskland ieke.låta berusa sig af sina framgångar, -utan fastare tillknyta sitt förbund med Frankrike, hvilket mot sin vilja blifvit indraget i detta olycksbringande krig. En stor nation kan icke lemna fienden på sitt område och sluta en skymflig fred. Det franska folkets energiska hållning under sådana förhållanden är i alla hänseenden aktningsvärd. Det bör eftersträfva en hederlig och varaktig fred. Det tyska folket bör veta, att det är dess pligt att icke förtrycka ett brödrafolk. Det franska folket har blifvit tillräckligt pröfvadt. Det har tillräckligt fått plikta för kejsardömets smälek för att hafva rätt till allas och isynnerhet vår aktning. Socialistiske tyske arbetare, vi som hafva samma sträfvanden som de franske arbetarne och gifva dem brodersnamnet, oss tillhör det framför alla att icke tåla, att det franska folkets ära och dess områdes integritet kränkas! Den brottslige upphofsmannen till kriget, Bonaparte, bör — om det finnes någon rättvisa — utlemnas till franska republiken, som skall sända honom på galererna och låta honom der försona sina förbrytelser. Allt det intresse, som vår pation kunde visa för denne bandit, skulle vara en skam för Tyskland. De tyska statsmännen säga, att vilkoret för en varaktig fred är Elsass och Lothringens annekterande. Desse uslingar ljuga. Vi protestera af all vår makt mot detta påstående af kortsynte reaktionärer. . Tyske arbetare, svärjom med handen på bjertat, att endast i gemenskap med våra bröder af de andra nationerna strida och arbeta för det moderna proletariatets frigörelse! Lefve proletariatets internationella upprättelse! Vi helsa välkommen den växande republik, som nu uppstår. All vår hängifvenhet är för henne. Vi vilja icke se de preussiska kasernerna krossa den unga, tyska enheten, och vi ropa, äfven vi: lefve den sociala verldsrepubliken! De förslag, som italienska regeringens utomordentliga sändebud, grefve Ponza di San Mantino, den 8 dennes framlemnat till påfven före truppernas framryckande mot Rom, voro, enligt ett telegram från Florens af den 9 dennes, så lydande: 1) Påfven behåller den leoninska delen af staden med fullständig suveränitet och oinskränkt jurisdiktion; 2) påfven behåller sin civillista oförminskad; 3) alla nationer hafva fritt tillträde till den leoninska delen af Rom; 4) sta dakhndan wid A2Aaa hafvot Stninta fll.