NRSESEOERSENTNRT OR KRIGET, Tillstårdet och sivnesstämningen 1 Paris. En korrespondent till Times omtalar ett rykte som varit gängse att oroligheter vore att förvänta i Bellevillg och trakten af Chåteau dEaux, men att han vid besök i trakten funnit allting lugnt. Der, liksom på mänga andra ställen, synnerligast utanför Hotel de Ville, funnos visserligen talrika grupper, men inga oordvingar förspordes. Om dessa folksamlingars hållniog tillägger han dere fter! . Diskussionen vände sig här som alltid omkring de stående frågorna angående storheten af den styrka öfver hvilken Pressen förfogade, antalet af de trupper som kapitulerade vid Sedan, buru många Herade soldater och borgarsoldater Frankrike ännu kan åstadkomma o. 8. v. Det är förvånande att höra, med hvilket lugn sådana vigtiga frågor diskuteras bär i Paris i detta kritiska ögonbiick, medan alla offentliga debatter, huru trivislt ämnet än må vara, annars pläga föras med feberaktig häftighet. Befolkniogen synes hafva lagt band på sig till en verkligt förunderlig grad. Det lugn folket nu ådagalägger är nästan sublimt, och om vi skola anse det som ett tecken till ett beslut att icke bortslösa sin energi utan koncentrera och bevara den till farans stund, är det möjligt att Frankrike ännu kan räddas. År det väl något som kan gifva dem, hvilka känna det skrattlystna, till skämt alltid färdiga. Paris, ett bättre begre p om den förändring, som kommit öfver det, än den omständigheten, att man under nuvarande förhållanden utsätter sig för obehag genom att på öppen gata yttra en qvickhet eller visa sig glad? Detta är Ingen öfverdrift, och jag kan anföra flere exempel derpå. Emellertid drifves denna stränghet nog Fängt, ehuru jag är långt ifrån att klandra den anda, som framkallat henne. Tvärtom, mig synes, att det ligger mycket stort i denna uppsåtliga resignation hos folket, som sörjer utan att vara förtvifladt. Om denna känsla ligger djupare än på ytan — en fråga som för närvarande är svår att afgöra — så är hon värdig det gamla Roms bästa dagar. Å sin sida yttrar Journal des Debats under den 10 dennes: Tillståndet i Paris är i detta ögonblick mycket mera tillfredsställande än i början af denna vecka. Sådana sånger, som föga passade midt under våra vlyckor, hafva upphört att sjunges. Otaliga mobilgarden från departementena uppfylla nu våra gator och torg, och deras hållniog är en sådan, som anstår kraftfulla män, hvilka blifvit kallade icke till en fest utan till en allvarsam strid och hvilka fast beslutit att modigt uppfylla sin pligtDe gevär af gamla modellen som man gifvit dem i departementena utbyttes dagen efter deras ankomst mot chassepotgevär, och de skola hegagna sig af dessa såsom män af mod. Inom parisbefolkningen växer ständigt antalet af frivilliga. De öfva sig hela dagen på quaierna och de allmänna platserna utan buller och skrik. Hvad nationalgardet beträffar är dess hållning förträfflig. PaTis bereder sig på ett allvarsamt försvar. Försvaret af Montmödy. Härom skrifver en korrespondent, på grund af uppgifter lemnade af flyktingar från Montmedy: Förliden fredag kom en parlamentär (en dragonlöjtnant); följande dag infann sig en annan och uppfordrade staden att gifva sig. Kommendenten Reboul svarade med ett energiskt afslag, Söndagen förflöt belt lugnt. Från den höjd, hvarpå Montmådy ligger, såg man endast uhblanvedetter å slätten. I går på morgonen kl. !, 10 öppnade eremot några utan besättningens vetskap i skogarne uppförda batterier plötsligen en väl underhållen eld, hvilken räckte ända till kl. 1,12. Vid denra tid stod staden på flera håll i lågor. Vid middagstiden företedde underprefekturen och alla de vid mairiet liggande byggnaderna endast ett enda eldhaf. Inemot kl. 12 kom mairen från en närgränsande kommun med en biljett från fursten af Hobenlohe, i hvilken invånarne uppfordrades att gifva sig på hederliga vilkor. De fingo en timmes betänketid, hvarefter elden åter skulle börja. Man bevärdigade fienden icke en gång med något svar. På slaget 1 började granaterna åter att regna på det som ännu återstod af staden. Den af 2000 man bestående garnisonen besvarade elden med kraft. Man beräknar antalet af de mot staden afskjutna skotten till 2500, på hvilka fåstningen svarat med omkring 70 skott. Af försvararne bafva 12 blitvit urståndsatta att strida; endast två eller tre hafva stupat. Inemot kl. 3tystnade elden. Man såg då de belägrande marschera bort kolonnvis. — Det ser ut som om de från staden afskjutna projektilerna skulle hafva träffat fiendens ammunitionskistor, hvilka lära hafva sprungit i luften. Det försäkras, att man sett tre vagnar med fallne preussare, och att en mängd sårade blifvit förda till de närmaste socknarne. En tredjsdel af staden är nu endast en askhög. Enligt en korrespondent till Standard skall kommendanten i Montmödy på uppfordran att gifva sig hafva svarat, att Iran hellre ville spränga fästningen i luften. Denne kommendant är en afskedad kavallerikapten. Hans näste man är artillerikapten i mobilgardet och har förnt varit. kofferdikapten. Besättningen består af 500 mobilgardister.