Aftonbladet – 16 september 1870, sida 2

god-och infinna sig hos henne kl. 10. Hon bade nemligen under natten ändrat sitt beslut. När det nu en gång var så olyckligt att Itronsköld blifvit kär i Lilisn, var det ej troligt, att, ifall hon nekade dem tillhöra hvarandra, han sedan skulle blifva kär i Clothbilde; och friherrinnan var oviss med sig sjelf huruvida hon ens hade rättighet att förhindra denna för Lilian så fördelaktiga förbindelse. Häröfver hade hön länge. fanderat och slutligen kommit till det resultat, att det vore bäst om förlofoingen genast eklaterades, ty då kunde Lilian ändock icke taga någon aunan friare från Olothilde; denna hade ju då alla de öfriga, och först och främst löjtnant Felix Lindenbjelm för sig sjelf. Kronsköld kom och erhöll med glad öfverraskning hennes nådiga tillåtelse att genast få betrakta Lilian som sin fästmö; ringarpe skulle genast beställas och förlofningen eklateras dagen derpå. 17. Afresan. Tvenne dagar efter ofvanbeskrifna händela knackade Kronsköld på löjtnant Felix Örr. Stig in! ropade en vresig röst. När Kronsköld öppnade dörren mötte honom en egendomlig syn. Midt på golfvet stod en uppslagen koffert och rundt omkring densamma lågo strumpor, kammar och borstar, stöflor, näsdukar m, m, kastade om hvarandra; alla stolar voro ötverhöljda med klädespersedlar af diverse slag. På bordet lågo battar, mössor, paraplyer och käppar i en behaglig oordning, och midt bland dessa stod en karaffin och ett par toilettflaskor. På soffan, med benen på en af de ofvannämnda stolarne, låg löjtnant Felix; håret hängde tofvigt och okammadt kring hans bleka, förstörda drag. (Forts.)