r en skam att så icke sker. Ett nyttfak-tin um i denna sak är följande: Sistl. söndag sk, lef en fransk ambulans-soldat, som dött på än emvägen till Frankrike, begrafven här. lsa Jenna begrafning blef en verklig demonstrafö ion till förmån för Frankrike. En musik-gi är och tusentals menniskor följde liktåget,ic nåpvga hade ti!l och med blottat siva hufäf uden. Öfverallt hörde man ropen: Lefvelge rankrike! Men allt detta skulle dock ejhv ia betydt något, om icke många alldeles — straffadt hade ropat: Ned med Preussen! lje Ja till och med: Död åt Preussen! — Na-lre ional-Zeit. i Berlin omtalar, att från Parisvi utvisade tyskar hade blifvit på resan genom la le belgiska jernverksdistrikten helsade på ett le föga angenämt sätt, i det, säger bladet, vid ti stationerna stått uppställda wallonska smelti der med rödglödgade tänger och med dessalh hotat de flyktande; andra åter stötte med fö jernstänger in i waggonerna, men, slutar tid-ri ningen, de belgiska myndigheterna förblefvolk — neutrala. s I ett telegram till Neue freie Presse från q Cassel berättas: d Den 10 d:s kl. 6 på e. m. företog kejsar Napoleon en promenad kring Wilhelmshöhe, åtföljd af Ney, Achille Murat och kaptenly Lauriston. Iogen preussisk officer åtföljde t honom. Då vagnen passerade vakten, skyld-e rade denna liksom för en general. I gårlf ankommo till Napoleon hundratals bref från t alla delar af Tyskland. Härvarande franska t oj fiterare motsäga underrättelsen om de Faillys 7 öd. . Från Cassel skrifves den 8 dennes: ; Napoleon tyckes trifvas bra på Wilhelms: , höhe. — Större delen at gårdagen prome-l; nerade han i slottets omgifningar, dels ensam, lt dels åtföljd af en person, tillhörande hansit egen svit. Ingen vidare inskränkniog skalll:; vara honom töreskrifven än att han ickel; får öfverskrida en omkrets af fyra mil rundt: omkring Cassel. Till fots promenerar han nu 1 civilklädd och de i hans svit befintliga mili! tärerna ha här beställt sig civila kläder. Kejsal: ren tyckes mycket sysselsätta sig med skol. uogdomen, ty han språkar ofta om barn och gör sig underrättad om undervisningsmaterielen och tiden m. m. Den betydliga packning : han medfört skall befinna sig i miserabelt skick. l. Enligt uppgift af tidningen i Cassel befanno l. sig i kejsar Napoleons följe prinsarne Ney och Murat (hans kusin), vidare generalerna Castelneau, Pajol, Faubert de Genlisoch Reille, hvilken sednare, såsom bekant, öfverlemnade kejsarens bref till konung Wilhelm. Genera-! lerna Douay och Lebrun äro icke här. I går alton hitkom också prinsessan Murat, den. nyssnämnde fångoe prinsens gemål, och tog in på hotell Scbombardt vid Wilbelmshöhe. På slottet inrättas telegrafoch poststation. Kejsarens och hans svits betjening, inberäknadt dem som konung Wilhelm ditsändt, består at 130 personer, hvilka samtliga spisa å hotellet, under det att kejsaren på slottet har till sitt förfogande det kök, som på drottning Augustas befallning blifvit ditsändt. En korrespondent till Paris-Journal, som sett kejsaren då han som fånge fördes gevom Belgien, lemnar derom en skildring, ur hvilken vi återgitva följande: KL. var 12. Ett tjog bönder omgaf den lilla bangården i Libramont. Från en hållväg sågo vi en halftäckt vagn med det kejserliga vapnet på dörrarne komma körande, framför redo två belgiska jägare och vid sidorna två franska ordonansofficerare. I vagnen satt kejsaren, litet blekare måhända än vanligt, men dock alltid densan.me. Vid hans sida såg man general Lepic. I går afton hide han öfverskridit belgiska gränsen och! I tillbringat natten i ett värdshus; i dag anlände han hit till bangården, det första steget till — S:t Helena! Kejsaren helsade på alla. Då man såg vagnen komma och svänga om hörnet, uppstod ett mummel bland allmänheten, som om man sade: der är han! I Kejsarens vagn åtföljdes af 5 andra vagnar, i hvilka sutto franska, belgiska och preussiska generaler. Napoleon steg ur vagnen långsamt och bedröfvad. Den ohyggliga tystnaden bröts blott af en enda stämma, som ropade: lefve kejsaren! med korta uppebåll och med en bortdöende röst. Ödets ironi! Det var en drucken karl. Det belgiska gardet nödgades bortföra honom. Kejsaren inträdde i en liten väntsal af 10 fots längd och 4 fots bredd, som i ett ögonblick ölverfyldes af epåletter och sporrar; i ett af salens hörn stodo de civila auktoriteterna, den lilla stadens borgmästare m. fl. Alla voro på stående fot och med obetäckta hufvuden; de civila voro iklädda svarta högtidskläder. Man kunde tro sig vara på en begrafning, så förstämda voro sinpena, sådan tystnad herrskade i salen, och jag saknade verkligen korset och vaxljusen. Kejsaren begärde papper och bläck, och stödd mot en fönsterkarm, skref hap hastigt några rader. Emellertid ordnades bantåget, som skulle föra den fångne vidare. Han hade satt sig på en stol och lagt benen i kors, och hans hutvud, på hvilket han bar divisionsgenerals uniformsmössa, lutade sig mot salens kalla stenvägg. Straxt ofvanför hans hufvud satt uppslagen en affisch, hvarpå lästes: Resa genom Belgien till nedsatt pris. Times offentliggör följande telegram från Berlin af den 6 dennes: Ryssland har för afsigt att föreslå en fredskoogress. Det är säkert att Preussen skall vägra att gå in derpå. Preussen kommer sannolikt att af Usterrike fordra förklaring öfver dess rustningar. Tre hufvadstäder i Sydtyskland begära att blifva förenade med Nordtyskland. Municipalrådet i Minchen har till konungen öfverlemnat en petition, hvari begäres anslutning till Nordtyska förbundet, Konungen har svarat, att kriget skall förskaffa Baiern och Tyskland en lycklig framtid. I Stuttgart har ett jätte-meeting begärt en skyndsam förening med Nordtyskland. Liknande demonstrationer hafva förefallit i Carlsruhe och Mainz. fee a Postskjut.:ens skiljande från jordbruket. Vid föredragning den 19 sistlidne Augusti af riksdagens skrifvelse den 13 Maj 1868 i fråga om postskjutsens skiljande från