fleda uppmärksamheten till det oväsentliga, isar att denna revision träffat ömtåliga sidor ch varit mera allvarlig än vanligt. Man an äfven vara öfvertygad, att då frågan om enna revision snart förekommer hos hrr stadsullmätige, vederbörande skola uppbjuda allt, tt omintetgöra hvarje resultat af denna förättning. Det skall måhända af någon invändas, att evisionen af drätselnämndens räkenskaper ör ett år väl icke kan vara så maktpåligande; en sådan sker ju hvarje år, och hufudsaken är att vederbörande veta, att de nåste stå till ansvar för sina åtgärder. Men m hvarje års revision sker blott pro forma, ch antingen allt som blifvit försummadt eler feladt lemnas oanmärkt eller vederböande vinna den erfarenhet att de anmärkingar som göras aldrig leda till någon följd, å förlorar naturligtvis en sådan förrättning ll betydelse och blir till skada, i stället för agn, emedan den, genom sjeltva sin tillvaro, nvaggar de skattdragande i säkerhet och eutraliserar de enskilda bemödanden, som ljest kunde förekomma att undersöka och mm rr AR AA HAHA AM FH mm mm mere ramlägga bristerna i stadens förvaltning. Turu kan man dessutom begära att persoer skola i flera månader offra tid och möda ör en förrättning, som aldrig för det allnänna leder till något resultat, men för dem jelfve föranleder obehag och förnärmelser rån deras sida, som inom nämnden äro de werrskande och hvilka betrakta all framställing af deras fel och svagheter såsom otillvörlig, ehuru revisorerne väl just för detta indamål och icke för att undanhålla och förlölja bristerna äro utsedda. Revisionen af drätselnämndens förvaltniog nåste dessutom betraktas från en allmänFR nare och högre synpunkt, än såsom en granskning allenast af en enda nämnds räkenskaper. Det är nemligen den enda förrättning af sådant slag, hvars resultat kommer till den stora allmänhetens kännedom och genom hvilken denna allmänhet är i tillfälle att erhålla närmare upplysningar om sina ombads, stadsfullmäktiges, åtgöranden och om det sätt, hvarpå de dryga skattemedel, som affordras stadens invånare, blifvit använda. Visserligen fionas de som förmena, att detta senare icke vidkommer stadens invånare. Sedan desse en gång valt vissa fullmäktige, böra de äfven obesedt underskrifva allt hvad dessa förordna och utan knot betala hvad at dem fordras. Men dennva patriarkaliska tid, då man blindt såg upp till de vise fäder, som på ett eller annat sätt fått makten i händer, är oåterkalleligen förbi; och huru vackert det än på papperet må taga sig ut, att valmännen, om de ej äro belåtna med sina fullmäktige, kunna välja nya, så vet enhvar att, vid dylika val, ganska grundliga misstag om personer kunna begås, att med den röstskala, som ännu är den gällande, och med den tidpunkt för valen — omedelbart efter uppbördsstämmans slut — som är bestämd, de mindre bemedlade klasserna faktiskt se sin valrätt nästan) helt och hållet eluderad, samt att, i hvad fall som helst, de fel och försummelser, som under den tvååriga fullmäktigperioden kunna begås, kunna blifva af alltför betänklig beskaffenhet, att icke de borde, utan afseende på möjligen blifvande omval af en eller par personer, underkastas allmän menings bedömande. Hvilken grund kunde man dessutom hafva att vidtaga och förvänta de rättelser man tror stadens invånare genom de nya valen kunna åstadkomma, om alla stadsfullmäktiges åtgärder skulle undanhållas offentligheten? Utan att öfverskrida sin befogenhet, hvilken icke för närvarande sträcker sig till anmärkningars framställande mot stadsfullmäktiges åtgärder, kunna och böra derföre, såsom oss synes, de revisorer, som granska stadens drätsel och hvilka ensamme äro i tillfälle att intränga uti och med sakkunskap bedjma förvaltningen af stadens angelägenheter, omnämna sådana beslut, som drätselnämnden hatt att verkställa och som menligt inverkat på stadens allmänna hushållning, äfven om felet mindre legat i verkställigheten, än i sjelfva beslutet. Af ett sådant omnämnande kan ieke den ringaste olägenhet, men väl den stora fördel uppstå, att stadens invånare vinna kännedom om och dermed äfven högre intresse för kommunens angeligenheter, samt att stadens fullmäktige sjelfve, af hvilka större delen nu har ytterst ringa begrepp om både mål och medel för många af stadens mest kostsamma företag, få så mycken kännedom derom, att de sedermera kunna med större framgång bevaka stadens intresse. Då man läser drätselnämndens svar på de revisorers anmärkningar, som nu äro i fråga, kan man icke undertrycka sin förvåning öfvor de idkeliga bemödanden, som deruti upvonbark sig att motarbeta hvarje förslag till åstadkor mande af förenkling i stadens kostsamma administration och ingkränkning i dess utgifter samt att getiom hvarjebanda podflykter och svepskäl söka betagå apmärkningarne all betydelse. Första afdelningen går så långt i sin ifver att betaga framtida revisorer lusten att klandra dess åtgärder, att hon bland de 42 anmärkningar, som emot denna afdelning blifvit framställda, icke erkänner behörigheten af en enda, utan i olika, men i allmänhet just icke synnerligen väl valda ordalag yrkar att de alla skola lemnas utan åtgärd eller afseende. Detta torde väl ändock icke denna gång blifva så lätt, ehuru drätselnämndens ordförande, jemte vissa af dess ledamöter, troligen nu lika litet gom vid föregående dylika tillfällen, ihågkomma den gamla regeln, att ingen eger döma 4 egen sak, utan förmodligen ämnar både i bevitlningsutskottet och hos stadsfullmäktige deltaga i pröfningen och afgörandet af anmärkningar, som gälla deras egen förvaltning. De frågor och anmärkningar, som revisorerna framställt. äro nemligen alla-af den vigt att, burn man än må betrakta drätselnämndens förfarande under den tid, nu varit i fråga, något måste af stadens fullmäktige göras för åstadkommande af ett bättre sakernas tillstånd. För att i korthet -angifva det hofvudsakliga af revisorernas framställning, så må nämnas att de föreslagit en ombildning af drätselnämndens årliga revision, så att denna-komme att utöfva en mera sann och grundlig kontroll på förvaltningen af stadens betydliga egendom och skattemedel, samt att de anrbärkt, det stadens tillgångar för