Aftonbladet – 13 september 1870, sida 2

mycket bra om den lättare musiken, sade kammarjunkaren. Jag har aldrig Kunnat med kyrkomusik, isynnerhet ej de der gamla fogorna och oratorierna af Bach och Händel.n Kronsköld betraktade honom förvånad: Har kammarjunkaren hört några cantater af Händel sjungas i de katolska kyrkorna utrikes? frågade han. Ja bevarg, men jag kunde ej finna dem vara något extraordinairt. På mig gör alltid kyrkomnsiken ett djupt intryck, sade Kronsköid, vänd till Lilian. Det ligger något storartadt och på samma gång gripande i orgelns mäktiga brus; och öfver all beskrifning hävförande äro dessa. körer med ackompagnenmang af en rik och berrlig orkester. Den skönaste och mest storartade mnsik, jag hört i den vägen, var dock i Rom. Konserten var nu sånt; alla reste sig. Skulle fröken Lilian önska att komma till Italien? frågade kammarjunkaren, Ja visst! det är väl ea önskan, som alla hysa? svarade hon leende. Vi — jag menar jag skall resa till Paris och Italien till våreny eller kanske i höst, på två, eller kanske tre, månader; hviskade kammarjunkaren, men så sakta, att Lilian, som just då besvarade löjtnant Felix Lindenhjelms vördnadsfalla afskedshelsning, ej hörde det. Kammarjunkarens gäster gingo, enligt förut accepterad bjudning, tillbaka upp till värdshoset för att supera.