Ey )tt a J e e HU . , 8 slitna satsen: ( nom De franska män och qvinnor som sodo ute Å ort blick. s ; Hästarne, som icke förstodo sin herres olycka, ;r I voro värdiga det kejserliga stallet. De tvenne 1I kuskarne körde så fort som om de varit i BoupI logneskogen eiler på väg till S:t Cloud en regnig dag. De och de begge betjenterna som sutto 1bakpå hade på sig långa vattentäta kappor, Jac ?I kerade hattar och den kejserliga kokarden. När tt I vagnen stannade ett ögonblick, såg min kurir en hlskymt af hans majestäts ansigte. Huru föränr I dradt, sade han, äfven när jag gör afdrag för ;; tiden som förfutit sedan prins Napoleon bodde i T I mitt hus i London innan han flyttade till King !-I Street ! Han höll handen vid musttacherna, hvilka som vanligt hade väl spetsade ändar, meo man märkte ingen nervös ryckning; och den rörelse, som ett ögonblick hade öfverväldigat honom medan han talade med kronprinsen om konungens vänliga uppförande, var nu försvunnen. Då torkade han tårarne ur ögonen nied handskarne, som han bar i ena handen, och var under några sekunder öfverväldigåd. Efter kejsarens vagn kom en char-å-bane, med normandiska bingstar, uppfylld af franska och praussiska officerare, mestadels i kappor och med odraler öfver sina kepier och mössor. Bland dessa voro general Boyen och prinsen af Limars, hvilka äro beordrade till hans majestäts uppvaktniog. Derefter följde 10—11 kejserliga vagnår, char-å-bancs och fourgons, med ypperliga hästar och fulla med officerare; så kommo några franska officerare till häst; och efter ett längt tåg af reservhöstar, ridna af lakejer, 60 eller deromkring till antalet, slöts cortegen med en afdelning af de svarta husarerna. Jag öfverlemnar åt andra att anställa moraliska betraktelser öfver detta skådespel. Jag skall icke säga ett ord om en -fallen storhet. Hvar och en lärer ha till hands den utIngen ropade Gud välsigne ho0 I ke i regnet vågade ej visa något deltagande eller I sorg, i fall de hyste någon sådan. Det enda ljud som hördes var hästtrampet och det störande Tpinglet af klockorna på char-å-banc-hästarne; men då och då ljöd en kör från wärtembergarne, hvilka trafvade fram i smutsen och prisade segern, i hvildel säkerligen till sin stora ledsnad hade föga an Bazaines genombrytnisgsförsök vid Metz. Härom innehåller Norddeutsche Allgem. Zeitung följande berättelse: Fransmännens cernering i tästningen Metz genom de tyska träpperna under prins Friedrich Carls öfverbefäl hade de sista dagarne i Augusti blifvit ett fullbordadt faktum på det sätt. som meningen dermed var. Oaktadtgördeln med hvarje dag märkbart drog sig trängre och fastare omkring fienden, hade han likväl från den 19 Aug. icke gjort några rörelser, som förrådde bans afsigt att hämma cerneringen eller bryta sig igenom för att för sina operationer och föreningen med marskalk Mac Mabons trupper vinna fria fältet. Söder om byn Morange och norr om byn Feves uppstiger en temligen betydlig höjd, hvars i terrängen framskjutva läge tillät en vidsträckt utsigt från dess fria, kala topp öfver staden och fästningen Metz, öfver fästena och Moseldalen. afständet ända till fästningens vallar är jemförelsevis ringa, så att man med en god tub kan urskilja de särskilda franska soldaterna, väl blott såsom rörliga punkter, men dock alldeles tydligt i deras rörelser och förrättningar, ja till och med i deras uniformers ljusare färger. Enligt rapporter tycktes den 31 Augusti vara bestämd af marskalk Bazsine till att göra ett kraftigt utfall raot de tyska linierna Fransmännens alla rörelser gingo mot den venstra Moselstranden, mot vår måhända afsigtligt svagare punkt. På morgonen begynte striden. I motsats mot de föregående sammandrabbningarna innehade denna gång de tyska trupperna de förmånligaste positioner; nu var det de, som läto anfalla sig af fransmännen. Huru långt dessa skulle komma med sitt ofta förnyade och häftiga angrepp, skulle under dagens lopp visa sig. Fienden kunde icke tillkämpa sig ens den ringaste fördel öfver gin tyska motståndare. Den sistoämnde hade på aftonen den 381 ännu förblifvit orubbad i de positioner, i hvilka ban stått pp morgonen. De tappre ostpreussarne unnade honom icke ett enda steg terräng, oaktadt striden med ringa afbrott fortgick från morgoven till aftonen, och detta med ganska höftiga offensivstötar från fransmännens sida i mycket öfverlägset antal. Dagens ära tillkom den 1:sta (ostreuseiska) armekåren samt landtvärnsdivisionen ummer. Att sluta af den energi och det anlitande af tillgångar, hvarmed fienden sökte genomdrifva sin afsigt, var det att förutse, att han skulle fortsätta sina försök nästa dag och kanske med så mycket större kraft. Prins Friedrich Carl, som sjelf från morgon till afton följt händelsernas gång, gaf Rn aftonen befallning, att den 9:de armekåren skulle rycka öfver Mosel till de dersarande stridskrafternas förstärkning, samt att den 10:de armåkåren skulle såsom ett slags reserv rycka upp i den 3:djes ställning. Men franemännen afbidade ej morgonen den 1 Sept; de försökte icke heller mera att uppnå sitt syftemål nom våldsamma stötar, af hvilka de icke förmärkt genom framgång; de togo sin tillflykt till list. de läto på aftonen blåsa en af våra signaler, Stopfens, d. v. 8. koppla gevärl och anföllo derpå om natten klockan !, 1 med bajonetten våra förposter, störtade sig öfver besättningen och skyttegrafvarne i byarne Retonfay och Flanville, satte sig i besigtniog af dem och inträngde äfven i köpingarne Noisseville och Servigny, hvilka äfven ligga inom cerneringslinierna. Öm nemligen byn Retonfay förblefve i fiendens händer, så vore det fara värdt, att ban kunde lyckas i sin afsigt och genombryta gördeln, För att förekomma denna möjlighet, öfvergick tidigt på morgonen den 1:sta armekårens kommenderande general von Manteuffel från defensiven till offensiven, och redan på morgonen kunde han inberätta till öfverkommandot, att fienden blifvit med PR bajonetter och kolfvar åter utdrifven ur Retonfay. Denna gynnsamma, ärorika begynnelse af dagen motsvarades ifven af dess vidare framgångar. Noisseville och Servigny kommo åter i de tyska truppernas besittning. Den 28:de infanteribrigaden (von Schmering) tog Flanville, den 18:de divisionen (von Wrangel) gjorde ett lyckadt anfall mot Chimilles. Med tor framgång blefvo flera offensivstötar mot Failly slagna. Mot kl. 4 e. m. voro de tyska trupperna ter herrar öfver situationen, de franska kårerna kastade tillbaka in ifästningen. Från ofvannämnda itkikspunkt kunde mycket tydlig ses, i hvilken ordning de ryckte ut ur fästningen till strid, i vilken regellös formation de efter några timmar itervände dit, och om man i främsta hand har att acka öfverbefälets dispositioner för dagens segera slut, så kunna derjemte befälbafvarnes enerviska initiativ, frappernas än sega ihärdigbet, än ifliga framstormande och isynnerhet äfven artilleiets verkan icke nog framhållas. Fransmännens örluster äro betydligare än tyskarnes. Af dessa enare ha 2:dra och 3:dje infanteribrigaderna lidit nest. Strasbourgs belägring. Enligt Carlsruher-Zeitung har den 2 Sepember en liflig fäktning egt rum vid Strasbourg, till följd af ett utfall från garnisonens ida. Det är utan tvifvel denna affär, hvilken åsyftas i franska berättelsen af den 7 lennes. Striden började kl. 4 på morgonen. ( en skrifvelse från Mindolsheim berättas, utt den kräft betydliga offer å tyskarnes ida. Bland de fallne nämnes en öfverste iayl och ingeniörkaptenen Hersberg; det ;0:de preussiska regementet hade en mängd löde och sårade. Tyskarne synas ha blifit öfverrumplade i löpgrafvarna. Af ett innat meddelande från Strasbourg synes, att seneral Uhrich och marskalk Bazaine hittills a stått i förbindelse med hvarandra genom