Aftonbladet – 10 september 1870, sida 3

undertecknad den 2 bHept. al generalerna Moltke och Wimpffen såsom befullmäktigade, är af följande lydelse: Den franska arm, som är innesluten af en öfverlägsen krigsstyrka, hvilken befinner sig kring Sådan, är krigsfångar. I betraktande af denna franska ärmås tappra försvar undantagas härifrån samtliga generaler, officerare och högre, med officers rang beklädda embetsmän, hvilka på hedersord förpligta sig att till krigets slut icke bära vapen mot Tyskland eller på något sätt handla mot de tyska intressena. De officerare och embetsmän, som gå in på detta vilkor, få behålla sina vapen och de effekter, som tillhöra dem personligen. Alla vapen och hela armens materiel, bestående af fanor, örnar, kanoner, ammunition 0. 8. v. aflemnas i Sdan till en militärkommission, som kommer att tillsättas af general en chef, för att genast öfverlemnas till de tyska kommissarierna. Fästningen Sedan ställes i sitt nuvarande tillstånd till konangens af Preussen förfogande senast den 2 Sept. på aftonen. De officerare, som ej vilja åtaga sig ofvannämnda förpligtelse,äfvensom trupperna, bli förda till sina regementen eller kårer på militäriskt vis. Denna åtgärd, som tager sin början den 2 September, skall vara afslutad den 3. Afdelningarne föras till den af Maasfloden begränsade terrängen vid Iges för att öfverlemnas till en tysk kommission genom sina officerare, hvilka derefter lemna kommandot till underofficerare. Öfverläkarne stanna utan undantag qvar för att sköta de sårade.s , 4 Det lilla kriget. Från Passavant (sydost om Månehould) skrefs den 27 Aug. till Schwäbische Merkur: Vi wärtembergare befinna oss i det land der champagnedrufvan växer, men med hvilka intryck hafva vi icke beträdt det paradisiska landet! Vil hade gjort en stark marsch, svåra oväder hade urladdat sig öfver oss och vi voro våta in på kroppen. Solen sken plötsligt fram ur molnen kl. 3, då vi skådade in i det efter det friska regnet doftande gyllene vinlandet, som utbredde sig så leende och grönskade för våra blickar. . Med gladt sinne gingo vi ned på de vackra trädgårdsartade slätterna; långt bort bland vinbergen ligger vår destinatiopsort, det vackra Passavant; by ligger vid by, ett bevis på jordmånens rikedom. När vi, ij hopp om att erhålla qvarter, närmade oss byn, kom ordonnansen oss till möte och medförde, såsom det tycktes, dystra, allvarsamma underrättelser; ty genast samlade sig alla regementschefer och åt dem blef något vigtigt meddeladt. Åt alla båll blefvo vaktposter och patruller fördelade. För första gången kände vi på ett obehagligt sätt, att vi stodo midt ibland förbittrade fiender. Så mycket fingo vi vetd, ätt dagen föröät der stått en strid mellan pröussiska husarer och civila (omkrinj 800), i hvilken 100 af de senare sårats och 33 blifvit dödade. Sedan vi kommit in och försigtigt tagit vårt qvarter i besittning, gick jag till kyrkogården och der såg jag en uppskakande syn. På den gröna gräsvallen lågo bäddade i rad 33 unga vackra karlar, betäckta med sår och döda. De måtte ha försvarat sig tappert. De voro klädda i blå bluser och buro nationalkokarden. Der låg deras anförare, en ung adelsman, han hade bitit tänderna djupt in i läpparne och händerna voro kvutna. Bredvid honom låg en, hvars hufvud var klufvet. En tredje hade slitit upp skjortah öfver trakten af hjertat, der dödssåret var. En fjerde höll handen tryckt mot hjertat. Det var ett skakande studium att betrakta alla de ställningar, i hvilka döden träffat dessa ynglingar, på hvilka en blind fanatism, tyckes det, hade satt vapen i händerna. De lågo der dessa tre och trettio, dödgräfvaren höll just på att gräfva en stor gemensam graf, då jag upprörd aflägsnade mig från detta dödens sorgliga rum. I skolhuset fann jag många sårade, —L100 stycken. Jag besökte dem, i förhoppning att finna en eller annan tysk bland dem; men de voro alla fransmän. Af de närvarande läkarne och presterna fick jag veta, att dagen förut mobilgardet från departementet Marne skulle rycka fram . till Chålons, då plötsligt preussarne visade sig. Pål preussarnes uppmaning till dem att gifva sig, hade. de gifvit sig, men de voro nog dåraktiga att sedan börja fly och under deras förföljande hade de stupat. Denna uppgift står dock i strid dermed, att liken hade fått sina sår i framdelen af hufvudet och i bröstet. Hade de inryckande varit rekryter, så skulle de ju ej haft några vapen. Men de hade chassepotgevär, buro kokard och måste således betraktas antingen som krigsfångar eller som Franecstireurs. För våra soldater har denna tilldragelse det goda med sig, att de få se hvad dei händelse af ett nederlag ha att vänta sig. Öfverallt funno vi vapen och hätska menniskor. I går blefvo ensamt i Anderney af 2:a regementet sex bönder fångade i skogen; man hade skjutit på en preussisk sjukvårdskolonn. Naturligtvis är det mycket smärtsamt för oss att göra en sådan erfarenhet, ty derigenom blir man tvungen att tillvägagå med Eg stränghet mot befolkningen, hvilken man ittills behandlat med öfverseende och foglighet. Neue Freie..Presse har följande meddelande från sin speciella korrespondent, dateradt Baden den 2 September: I går hade bland oss ett rykte blifvit ut pridt om en fransk ströfkårs öfvergång af Öfre-Rhein, Den hade anställt hvarjehanda ofog, plundrat åtskilliga byar o. s. v. Carlsruher Zeitung bekräftade, enligt telegrammer, händelsen sa till vida, att i sjelfva verket en öfvergång egt rum vid Bellingen af ett halft hundrade mobilgardister, dock skulle de ha nöjt sig med att afskära telegrattrådar. Hur det dock är, så visar dock denna händelse en sak, nemligen att sedan de wiictembergska trupperna blifvit tillbakadragna Öfre Rhein blifvit lemnadt utan allt väpnadt skydd. Nu är dock Öfre Elsass ännu ifransmännens händer, Belfort ligger ganska nära, och ehuru förstörandet af badiska byar o. s. v. voroför dem utan all nytta, så äro dock dylika ströftåg, i det tillstånd af förtviflan hvarifransnen tyckas ha kommit, ganska farliga. Dessa ströftåg äro dock mer förlåtliga än de lika skamliga som löjliga härjniogståg, hvartill några af våra egna chauvinister aflägresorten låtit förleda sig, I Karlsruhe lära verkligen några herrar dragit ut den 24 Aug. för att vräka omkull minnesstoden öfver marskalk Turenne i Sassbach. Lyckligtvis fullgjorde amtmannen i Achern sin pligt och tvang de usla vandalerna till återtåg. Äfven bönder hade infunnit sig för att drifva bort dem. Glädjande är dei observation man här sedan en vecka varit i tilifälle att göra, att netöligen demokratien åter öfverallt börjat låta höra af sig för ett predika hofsamhetens och mensklighetens grundsatser gentemot fanatismen. Så gjorde nyss Berlin-tidningarne Zukunjt och Volks-Zeitung och här hos oss i Baden Mannheimer Abend-Zeitung, till hvilken också Neoae Badische Landes-Zeitung mer och mer slutit sig. Så har i Abend-Zeitung en polemik uppstått rörande fördelarne och olägenheterna af en anvnektion af Elsass och Lothringen; hvari demokratien uttalat sig absolut mot annekteringen, -emedan .derigenom tyska folket ej vunne i styrka, utan med visshet skulle en fortsättning på det eviga sabelväldet med dess råhet som barbari här som der borta, bli en följd. Slaget vid Beaumont. Den preussiska Staatsanzeiger ionehåller följande meddelande: å ; VENDRESSE den 31 Augusti på aftonen.-Går