Aftonbladet – 10 september 1870, sida 2

man i Salle des pas perdus får höra-häftiga rop utanför. Man skyndar ut på gården. De personer, som befunno sig på de allmänna läktarne, hade stigit uppför den stora trappan midt för Pont de la Concorde. Derifrån ropade de: Afsättningen besluten! de svängde sina hattar i luften och vinkade till sig de nationalgarden, som höllo vakt på Pont de la Concorde. Dessa tveka ett ögonblick; derpå sätta de sig i marsch; folkmassan följer dem; de hejdas en stund af gardes de Paris till häst, som likväl snart utan motstånd låta dem passera. Kammaren bestormas. Nationalgardet och folket rusa upp på läktarne och ropa: Afsättning, afsättning! Från presidiets förmak hör man stängsel och dörrar slås sönder och folket sjunga La Marseillaise och Chant du depart. Presidenten Schneider, åtföljd af deputerade, ämnar fortsätta plenum. Folkhopen är ofantligt stor och bullersam, presidenten försöker bjuda tystnad; man hör ej på honom. Gambelta uppstiger på talarestolen och erhåller en stunds lugn, men snart fördubblas tumultet och nya personer komma in i salen. Hvad som från detta ögonblick, kl. 3, tilldrog sig i lagstiftande kåren tycktesiogen i hela Paris veta ännu kl. 7 på aftonen. Kejsarens resa genom Belgien. Härom skrifver en korrespondent från Lidge till DL Independance Belge: I lördags kl. närmare 5 på e. m. inträffade fransmännens f. d. kejsare i Bouillon, Flere generalstabsofficerare, deribland en af hans adjutanter, general Castelnau, generalerna de Reille, de Vanbert, furst Ney af Moskwa och några och tjugu officerare af olika grader, åtföljde honom. Några högre officerareipreussiska armån representerade i denna svit öfverbefälhafvaren öfver de tyska armeerna, som at belgiska regeringen hade erhållit erforderligt medgifvande för kejsarens genomresa. En sqvadron belgiska jägare trafvade framför kejsarens vagni; till venster red en belgisk officer, till höger en kejserlig stallmästare. Omkring 20 vagnar följde med fångens saker. Napoleon steg af vid Hötel des Postes, dinerade tillsammans med omkring 30 personer och tillbragte der natten. Söndag middag inträffade han i Libramont. Det tåg, som derifrån skuile föra honom vidare, var ännu icke färdigt — en försummelse, som var så mycket mera ursäktlig, som kejsaren kom tidigare än hans ankomst var utsatt. Minst en timme måste han vänta i Libramonts bangård. På platformen samtalade han med några af sina följeslagare, isynnerhet med grefven af Montholon, som gaf honom rörande bevis på sin tillgifvenhet och icke förmådde återhålla sina tårar. Äfven hr de Bersolle, sekreterare vid franska beskickningen i Briässel, hade iofunnit sig och samtalade med kejsaren, hvilken också språkade an en ingenviör vid Luxembourg-jernvägsbolaget och, bland annat, angaf målet för sin resa. Jag far till Cassel,, sade han. Hans bekymmerslöshet förvånade på det högsta alla de närvarande, En gång svek honom dock hans lugn, om också blott för ett ögonblick; det var då man lemnade honom ett telegram från hans son, eller rättare från dennes guvernör; telegrammet var afsändt från Maubeuge och lydde: Kejsar Napoleon. I Bouillon eller i Libramont. Prinsen är här, vid god helsa. Han afvaktar eder befallning. Andtligen var tåget i ordnivg. Den för kejsaren afsedda vagnen var icke en kunglig salongsvagn, såsom man först trodde, utan en salongsvagn, som tillhörde grefven af Flandern. Den bestod af tre afdelningar: en salong melian två kupger. Kejsaren tog plats i en af de båda sistvämnda, Generallöjtnanten baron Chazal, som på lördagen i sitt hufvudqvarter Bure hade fått kunskap om Napolegons inträffande i Belgien och genast rest efter honom, steg med sin adjutant Stercky efter honom in i kopån. I den ändra vagnen satte sig två preussiska generaler och en fransk general, som man uppgaf vara Felix Douay, samt Napoleons stallmästare Raimbaox. En af de preussiska generalerna, von Boyen, bar hjelm; den andra, som skall vara furst von Linne (Lippe?), bar en vanlig lägermössa. Raimbaux var i stor stallmästaruniform, betäckt med broderier och snören. Förutom hr Mathieu, maskiniogeniören, som skulle föra tåget till Liege, for ingen annan med detta tåg. Öfver Marloye for tåget till Liege. Under vägen spred sig, trots de mått och steg, hvilka vidtagits för att bevara hemligheten, ryktet om Napoleons genomresa med blixtens hastighet. Alla stationerna, ända till de minsta hållplatser, voro belägrade af nyfikna, af hvilka dock näppeligen någon fick se en skymt af fransmännens f. d. kejsare, ty tåget gick med ilande fart förbi stationerna. Endast i Jemelle höll. man några minuter för att taga in vatten. Jemelle ligger i närheten af Rochefort, der prins Pierre Bonaparte sedan några veckor slagit sig ner. Prins Pierre hade blifvit underrättad om sin kusins genomresa. Han var nere vid bangården. De båda kusinerna talade några minuter med hvarandra, kejsaren sittande i vagnen, prinsen stående på fotsteget. Af detta samtal, som afbröts af prins Pierres snyftningar, hörde de kringstående endast följande ord, som Napoleon yttrade: Vi återse hvarandra med det snaraste. KL. 3,50 for tåget in i Licge. För att bespara kejsaren passerandet af en så liflig bangård, hade man varit betänkt på att redan i Angleur invexla tåget på den direkta banan till Verviers. Detta visade sig dock vara outförbart. Föröfrigt besvärades den resande ej af publikens nyfikenhet, och hans hållning visade också att han ej fruktade den. Invånarne i Liege hade icke fått reda på kejsarens ankomst, och i följd deraf voro endast banbetjeningen och de nyss inträffade resande inom bangården. De sistnämnda hade erfarit kejsarens ankomst genom tjenstemännens indiskretion och i stället för att gå upp i staden hade de setat qvar i sina vagnar. Man trängdes kring den vagn, i hvilken den fångne satt. Kejsaren hade gardinerna fördragna. Men då han erfor allmänhetens öpskan, tvekade han icke att gå devsamma till mötes, i det att han sjelf drog undan en gardin och lät :beskåda sig, dock utan a t sjelf se på dem, som betraktade honom. Det intryck, som kejsaren gjorde på åskådarne, var mycket olika. Han ser i alla fll önnn gancta frick nt, sada don Ana