Aftonbladet – 9 september 1870, sida 3

Revue des deux Mondes innehåller i sitt senaste nummer en intressant uppsats af Xavier Raymond om Paris befästningar, deri törfattaren, efter att ha gifvit en kort historik öfver deras tillkomst och omfattning på olika tider, slutligen yttrar sig om det hinder den nuvarande från Juliregeringen sig förskrifvande dubbla befästningslinien reser i vägen för en anfallande fiende. Vi ätergifva ur denna del af hans uppsats följande af ett brännande intresse för ögonblicket: Den kring Paris fortlöpande ringmuren med sina nittiofyra bastioner beskrifver en nästan regulier cirkel af 36 kilometres omkrets. Om man droge en livie från center till center af de 16 detacherade forterna som skydda riogmuren finge den en utsträckning af icke mindre än 105 eller 106 kilomåtrer, Dessa siffror visa tillräckligt, att belägringen af Paris är ett företag af vida svårara beskaffenhet än att anfalla en vanlig fästning. Historien om de otaliga belägringar, som företagits sedan snart tre hundrs, år, visar att en befästad plats, hur lite den än må vara, är i stånd till ett nästan obegränsadt försvar, om den icke är reguliert innesluten, och att i detta fall motständets uthållighet växer i förhållande till platsens storlek, Se bastopol, som vi antagligen skulle ha intagit på omkring tio dygn, om vi kunnat inspärra det, försvarade sig i elfva månader mot en armö af 200,000 man och mot ett artilleri, som vid belägringens slut räknade mer än 800 eldgap i batteri. Sebastopol var ej inspärradt och det blef understödt på afstånd af en armb, som vi omöjligt kunde anfalla, det försåg sig oupphörligt med Jifsmedel och krigsmateriel, det befriade sig från sina sjuka, det ersatte de kårer som lidit för mycket med friska trupper, hvilka ånyo upptogo kampen. Också är första principen i ett belägringskrig den, särskildt då det är nödvändigt att föra det skyndsamt, att börja med att kringränna den plats man vill belägra; men för kringrännandet af en sådan plats som Paris skulle fordras 700,000 eller 800,000 man, ännu mer kanske, emedan, om man tänker på alla de krökningar som Seine och Marne beskrifva rundtomkring Paris, etablerandet af blokaden skulla säkerligen bli mycket svärare än om fraga vore om en stad vid ett vattendray som följde en rak riktning. Oaktadt det ofantliga antal soldater, som preussarne förstått få under vapen liksom genom ett trolleri och hvilksz, de uteslutande ha att tacka för sina framgångar sedan fälttågets början, skulle det vara epfaldigt att tro, att Ge skulle kunna ha så mycket folk som beböfdes för stt cernera Paris, så mycket hellre som de måste lemna åtminstone 200,000 man i sin rygg för att bevara sina kommunikationer med gränsen och ännu mer för att hålla marskalk Bazaine fast. När man beräknar de förluster de redan gjort och dem som de göra hvarje dag kan man antaga, att preussarne ej skola kunna föra mycket öfver 200,000 man under Paris murar. Detta till och med torde vara öfverdrifvet och helt säkert skulle första motgång bli mycket farlig för dem. Men en arme om 300,000 man rangerad på två linier upptager blott 24 kilometrer, således icke ens fjerdedelen af det som fordras för att riktigt inspärra Paris: det är ett emöjligt företag. Men låtom oss också uppskatta den belägrande armån till den omöjliga siffran 300,000 man; äfven då är detta visst icke ner än som en stad med 1,800,000 invånare bör kunna uppsätta till sitt försvar, i fall staden är fast besluten att försvara sig. Utan tvifvel förmå icke nationalgardet eller mobilgardet och invånarne, hvilka skulle förena ig med dem, att bilda kårer som skulle kunna bjuda spetsen på öppna fältet åt så ifvade trupper som belägringsarmåns; men pakom sina förskansningar och biträdande id kanonernas serverande, vid transporter M ammunition, sjuka och sårade, vid utfö-. andet af terrasseringsarbeten bakom hotade