Aftonbladet – 9 september 1870, sida 3

me Les a a, VMA DA PO DAMN PI tåget i rörelse; alla närvarande blottade sina huf: vuden. Måtte fångenskapen blifva mild för dessa stackars martyrer för ett förfärligt krig, och måtte r I de, då de återkomma till sitt fädernesland, minnas den gästfrihet, de rönt i Belgien, som skattar sig I lyckligt att ha fått bevara sin mationalitet midt i denna förfärliga konflikt. Den belgiska tidningen Echo de Bruxelles har genom en af sina redaktörer bekommit följande berättelse om samma drabbning af Pall Mall Gazettes korrespondent: Striden, som började kl. 4 på morgonen i går under Sedans murar, afstannade kl. omkring 2, men begynte åter kl. 3 med förnyadt raseri; kl 5 var den definitivt slut. Mac Mahon och hans armå hade; blifvit kastade tillbaka in i Sedan och voro instängda af den 250,000 man starka preussiska ar mån samt ur stånd att i två dagar försvara sig i otillräckliga befästningar. KI. 6 ankom en fransk stabsofficer såsom parlamentär till konungens af Preussen högqvarter för att underhandla om kapitulationsvilkor. Man ansåg honom icke ega nog ög rang föratt kunna underhandla om e:axel fästningen innesluten arms öde. Man yrkade att få underhandla med platsens kommendant, general O Reilly. Denne skickades nu dit. Han erhöll svaret, att som allt allvarsamt försvar i Sedan vore omöjligt för den franska armån, fordrade man, att kon skulle gifva sig på nåd och onåd. Det var då ännu icke någon fråga om kejsaren, om hvars närvaro i det franska lägret man var okunnig, och parlamentärens tystnad rörande en så vigtig sak landrades sedermera högligen. Plötsligt lopp ett skallande rop genom det preussiska lägret: Der Kaiser ist da! Nästan på samma gång hade ett egenhändigt bref från Napoleon HI framlemnats till konungen af Preussen. I detta bref, hvars ordalag man naturligtvis ej med visshet känner, yttrade kejsaren enligt den preussiska stabens utsago, att då han icke kunnat dö ispetsen för sin armå, lemnade han sin värja i konungens af Preussen händer.. Förtjusningen var ofantlig i den preussiska armön. Soldaterne kastade jifrån sig sina våpen och omfamnade hvarandra, .lanseende kriget slut. En fjerdedels timma derefter spelade alla de preussiska musikkårerna. Somliga blåste Partant pour la Syrie och till och med La Marseillaise; men order kom genast, att de I skulle sluta dermed, på det att icke tyskarne -I skulle fläcka sin seger genom att synas håna de ,I besegrades olycka. En stor flock samlade sig omkring grefve Bismarck och lyckönskade honom. Han svarade: Mina herrar! jag har ingen andel i detta krigs I framgång. Vänden er till konungen och till Moltke. Jag har ingenting gjort... Jo, rättade han sig haJstigt, jag har verkligen gjort någonting. Jag har gjort, att Tysklands sydstater skänkt oss sin mäktiga bjelp, och det är dem, det är våra tappra bairare och wirtembergare vi ba att tacka för denna senaste dag. — I sjelfva verket var det. också sydstaternas armer, som förnämligast gjorde rätt för sig på torsdagen. Sedans hela befolkning hade begifvit sig ut på fästningsverken, sedan elden upphört, och betraktade, säger) den engelska . korrespondenten, den preussiska armåns ofantliga deplojering, som om det varit fråga helt simpelt om ett spektakel. Kejsaren anträffades i Vendresse. Följande morgon, fredagen, begaf han sig till konungens af Preussens högqvarter, snarare som en besökande än som fånge. Napoleon III åkte i en kalesch och åtföljdes af flere generaler, bland hvilka man kände igen generalerna Lebrun och Felix Douay. Endast två uhlaner redo framför vagnen, som blott omgafs af kejserliga lakejer i sina guldgalonerada gröna livrer. Napoleon III var mycket lugn. Han rökte en cigarette. Londontidniogen Standards franska korrespondent skrifver från slagfältet vid Sedan den 31 Augusti, att föregående dagens strid vid Moulins och Mouzon några (engelska) mil från Carignan i riktning mot lägret vid Vaux midt på dagen var oafgjord. Men på eftermiddagen och mot aftonen lutade segern. mot tyskarne, och fransmännen blefvo kastade tillbaka på vägen till Sedan och lägret vid Vaux. Under denna drabbnings sista timmar, — berättar korrespondenten vidare — var det en förfrem. Fri mMHvwHeRmRpeE I av I --u gjorda. Några timmar förut trodde man i Carignan fullt och fast på seger för Mac Mahon, hvars ståtliga armå dagen förut ingifvit invånarne icke ringa förtroende. Kejsarens ankomst och officerarnes i hans svit sökande efter nattqvarter samt inqvarterandet af trupper i och omkring Vaux höjde än ytterligare denna förtröstan, och ehuru triden rasade i det närmaste granskapet, kunde intet tecken till oro förmärkas. Först kl. mot 7 på aftonen, då kejsaren, som redan hade inqvarterat sig för natten, plötsligt lemnade staden, då kurirerna och sviten följde efter honom och kanonaden kom allt närmare och närmare. betogos invånarne af en panisk förskräckelse. Massor af soldater strömmade in i staden, och befolkningen började skyndsamt sprida sig åt alla håll. Hvilken natt! Vid dagbräckningen gaf jag mig i väg till Sedan och befann mig i dag tidigt på morgonen nära den på återtåg stadda franska armen samt icke långt från de preussiska linierna. Att ens approximativt oppskatta gårdagens förluster å båda sidor är mig för närvarande omöjligt. Jag vet och ser också med egna ögon, att de på ömse sidör varit mycket betydliga. Det franska kavalleriet, Eyrassierer och chasseurs dAfrique, har lidit starkt och flera kulsprutor ha fallit i fiendens händer. I dag (den 31) kl. 9 på morgonen ryckte preussarne in i Carignan och äro nu i besittning af staden. . Jernbanan är förstörd och bangården till hälften uppbräsd. Kullstjelpta banvågnar ser man öfverallt. Befolkningen är stadd på flykt. Långa rader af åkdon, fulla af menniskör, Bom föra med sig sina små egodelar, tåga mot den belgiska gränsen, Från toppen af en kulle har jag sedan kl. 10 åsett den strid, söm blössat upp här i närheten, Jag kan tydligt öfverskåda truppernas ställningar och rörelser. Fransmännen befunno sig på återtåg till Sedan öck blefvo tidigt på morgonen i dag anfallna, då de stodo i begrepp att marschera öfver slätten vid Douzy. I tre timmar har striden väldigt bredt ut sig och den sträcker sig nu nära fyra (eng.) mil bort mellan Douzy, Armilly, Brevilly ungefär fem mil från Carignan åt Sedan till. Fransmännen ha sedan stridens början vunnit någon terräng och hålla nu de höjder besatta, från hvilka det preussiska artilleriet ännu för en timme sedan ref väldiga luckor i deras led. På andra sidan tyckas preussarne ha kringgått den franska flygeln, men i de rökoch idammoln, i hvilka kolonnerna formligen försvinna, blir det mig omöjligt att få ett klart begrepp om den verkliga ställningen. Korrespondentens slutintryck (kl..3 e. m.) är, att den franska armån blifvit slagen och förtöljes af fienden. Med anledning af katastrofen vid Sådan yttrar Norddeutsche Allgemeine Zeitung: Hvad händelserna omkring och i Södan beträffar, föreligga om detaljerna ännu endast fragmentariska underrättelser, af hvilka vi här vilja meddela några, Men det synes ännu icke engång vara afgjordt; ur hvilkens hufvud planen till Mac Mahons marsch tviflad strid på ömse sidor. Den 5:te franska kå-: ren (de Faillys) led isynnerhet förfärliga förluster, . och flera regementen blefvo helt och hållet ned-j. åt norr egentligen framgått. En del af franska pressen synes vilja göra kejsaren arsvarig derför. Enligt andra källor deremot, isynnerhet enligt IIndependance Belge, skall kejsaren på det högsta hafva afrådt från tåget mot norden och endast motvilligt gifvit sitt samtycke till den mellan Mac Mahon och Palikao uppsiorda vlanen till Razainee 2 QQ PLO M Hae PM Kr MN OLM DA FT för et nr (ND AE MA IA DD RR KA PR nn Av KK AR