Aftonbladet – 9 september 1870, sida 2

Skizzer från en badort vid vestra kusten. Af LAJOS.) Lilian, som under tiden skaffat sig några eklöfsqvistar, band på återvägen en krans deraf. Ack, den som ändock vore så lycklig och blefve egare till den der kransen! suckade kammarjunkaren. Kammarjunkaren är ja redan bekransad, sade Lilian. Visserligen, men ej af den sköna fröken Lilians lilla chårmanta hand, komplimenterade han läspande. Detta ser ju riktigt inbjudande ut, sade löjtnant v. Stern när de kommo fram till det rikt uppdukade bordet. : Varen så goda, mitt herrskap och stigen fram och hållen till godo, inbjöd friherrinnan. Lilian närmade sig Kronsköld, hon bjöd honom blygt den färdiga kransen, Fröken Lilian, har ni verkligen bundit denna krans åt mig? Förvånar det grefven? Ja, jag trodde ej att fröken, efter den der olyckliga händelsen, skulle vidare tänka derpå.n Hvarför inte! Grefven skalle väl inte blifva den enda obekransade? — Men egentligen borde ni väl, till straff för all den oro, ni förorsakat mig, blifvit utan. Det vill säga, att, i det fröken Lilian gifver mig denna, erhåller jag på samma gång en försäkran om er förlåtelse? Jax ) PR Tr 189, 190, 192, 193, 195, 196, 202;