Aftonbladet – 7 september 1870, sida 2

taga en åtgärd, hvarigenom Strasbourgs försvarare måste skjuta på fransmän. Vi protestera i det menskliga samvetets namn mot dylika missbruk af styrkan och i det jag anhåller att ni ville härpå fästa den regerings synnerliga uppmärksämhet, hos hvilken ni är ackrediterad, hyser jag den öfvertygelsen, att dessa missbruk skola mötas af ett rättvist ogillande. Hr krigsministern har meddelat mig underrättelser, som han erhållit från trovärdiga auktoriteter, och hvaraf framgår, att den internationella sjukvårdsföreningens igenkänningstecken hafva, särskildt i Joinville, i Saint-Dizier och i Vassy, varit anbringade på större delen af den preussiska armåns krigsattiralj, proviantvagnar och äfven på ammunitionsvagnar. Officerare, som eskorterade ev krigskassa, ha setts bära föreningens armindel. Dessa fakta, lagda till dem jag förut anmodat er framhålla för den regering, hos hvilken ni är ackrediterad, innebära ett öppet våldförande af kouventionen i Genöve. Vid afslutandet af detta fördrag hafva de undertecknande regeringarna, med hvilka Frankrike genast förenade sig, ledts af mensklighetskänsla och konferenserna ledde också till ett framgångsfullt slut. Lika litet som andra makter hafva vi för oss dolt de missbruk, hvartill i vissa särskilda fall, några af stipulationerna kunde gifva anledning, den isynnerhet som ger rättighet att begagna fanan och armbindeln; men vi voro långt ifrån att ana, att dessa, missbruk skulle kunna antaga en sådan karakter. Hr krigsministern, som helt naturligt blifvit upprörd af dessa fakta, som kommit till hans kunskap, förklarar, att om de komma att upprepas, återstode det honom ingenting annat än att föranstalta om att kabinettet i Berlin blefve uppsagdt ur Gendve-konventionen, Det tillhör regeringen i .., såsom undertecknare af fördraget, att tillse det fördragets anordningar respekteras och hon skall erkänna, derpå tviflar jag icke, nödvändigheten af att förena sina ansträngningar med öfriga kontrahenters, på fen fördragets bestämmelser måtte) ärligt uppfyllas. i 7; Det andra cirkuläret till representanterna hos stormakterna rör de franska frikårernas ställning; det är dateradt den 31 Augusti och lyder sålunda: M. H. I ett telegram, adresseradt till grefve Bernstorff. för att tillställas oss.genom Förenta Staternas sändebud i Paris, omtalar grefve Bismarck den behandling Preussen ämnar låta våra frikårer un dergå. Han förklarar, att blott karlar, som inom gevärshåll kunna igenkännas vara soldater, skola såsom sådana anses och behandlas. Han tillägger att den blå blusen är nationaldrägt, att det röda korset på armen ej kan urskiljas annat är på mycket kort afstånd samt att det när som helst kan borttagas och ditsättas, hvarför det blir omöjligt för de preussiska trupperna att på dessa personer se, om de af dem ha att vänta. sig fiendtligheter och om de således skola skjuta på dem. Han tillkännagifver till följd deraf, att alla de, som ej kunna i hvarje fall och på nödigt afstånd igenkännas vara soldater och döda eller blessera preussare, skola ställas för krigsrätt: : Jag har till hr krigsministern aflemnat detta meddelande och se här hans svar derpå: Mobilgardet och frikårerna, som genom deras Orgapisafion stå i lika förhållande till hvarandra och hvilka blifvit formerade i enlighet med vanliga bemyndiganden, representera en styrka, som enligt fransk lag blifvit konstituerad; deras drägt är bestämd, och den blå blusen med röda orneringar — mobilgardet bär dessutom kepi — torde omöjligen med vett och vilja kunna förblandas med franska bönders klädsel. Krigsministern tvekar derför ej att afgifva den förklaring, att om Preussen betraktar dessa trupper såsom ej tillhörande franska armön, skola de franska kårcheferna utöfva repressalier på män af landtvärnet och landstormen, hvilka representera samma styrka i Tyskland. Jag anhåller, att ni ville meddela denna förklaring till den regering, hos hvilken ni är anställd, och jag tviflar ej på att hon icke delar det intryck, som detta tillämnade förfarande gjort på oss, liksom äfven den gmärtsamma nödvändighet, hvari det försätter oss.. Berliner Börsen-Zeitung skrifver den 2 d:s: I De nya segrar, om hvilka telegrafen i dag I bragt oss budskap, hafva icke gjort så mycket intryck på börsen som de tidigare. BörIsen underskattar icke deras betydelse; man I känner sig tvärtom öfvertygad om, att de sista dagarnes strider varit afgörande, men just derföre utveckla sig börsaffärerna på samma sätt som vid många föregående tillTfällen af sarema art, d. v. 8. en reaktion inI träder i det ögonblick, då man förtviflar om att I kursens stigande skall kunna uppdrifvas högre. Spekulanterna hafva redan i Augusti månad ingått betydliga leveransslut för September i Iden ständiga förboppning, att de tyska vapInen äfven framdeles skulle blifva segerrika. I Men sedan börsen i Paris faktiskt är försatt li overksamhet (åtminstone är man här af I denna åsigt), har det visat sig en mycket stor lifver att realisera, , Dessutom hafva de senaste underrättelserna från Wien bidragit att irritera stämnivgen på börsen. Telegrammen om Österrikes krigsrustoingar och om förhandlingarne angående ett nytt österrikisktungerskt lån oroa vår börs icke så litet och I framkalla fruktan för att fredsförhandlingarne kunna få en mindre lycklig utgång än sjelfva I kriget. Det är lätt begripligt, att de sista händelserna väckt den största hänförelse i Berlin. Hvarje hus är smyckadt med fanor. Alla fabriker, verkstäder och skolor hafva inställt sitt arbete för att fira dessa händelser. Drottoiogen visade sig flere gånger på balkongen af kungliga palatset och mottog de mest entusiastiska ovationer. Man sköt segerskott och man förberedde en lysaude illumination till i går på aftonen. Om en dylik hänförelse finnas berättelser från de flesta större tyska städer, från Hamburg, Mäinchen 0. 8. v. . — Ny Tara-tariff har den 6 sistl. Aug. blifvit af K. M:t fastställd. — Förklariog rörande befrielse från tramesitonfgifter. Sedan bolaget L. R. Philip i Göteborg, med förmälan, att de genom öfverenskommelse med ångfartygsbolaget ?ComJ He km