Aftonbladet – 3 september 1870, sida 2

RR, som nu kom tillbaka. Löjtnanten har ju glömt den också. Man sökte förgäfves genom flera korgar utan att finna den; slutligen föll löjtnant Felix på den iden, att den måste finnas i en at buteljkorgarne. Se här har jag den! utropade han triomferande och svängde sitt fynd i luften, men — 0 ve!-släppte buteljen. Den föll och gick i tusen stycken. För första gången förlorade löjtnant Felix koncepterna. Hvad är att göra? utropade Lilian. Men Felix fattade sig snart. Vi få se efter, om det ej finnes någon mera grädd batelj, och han började på nytt sin undersökning. Åh, det är ju inte så farligt, se här är en tilll Men den kommer ej att räcka, buteljen är ju endast half. Då späda vi ut den med vatten. Emellertid blef gräddskålen nästan full; men, i trots af Lilians och fröken R:s lifliga protester, fyllde löjtnant Felix dock det bri. stande qvantumet med vatten. Det är väl bättre, sade han, än om det sedan skulle komma att fattas; nu känrs det inte.n Det lilla sällskapet samlades nu aila i bersån. Nå5, hur finner pi kaffet, mitt herrskap? frågade friherrinnan. Alldeles utmärkt! förträffligt! utomordentligt! hördes från alla håll. Nå, hvad säger kammarjunkaren derom? frågade löjtnant Felix denne, som genom sina fruktlösa försök att komma ifrån bersån för att uppsöka kaffekokerskorna, råkat blifva vid det miserableste lynne i verlden. Han svarade ej. Felix upprepade sin fråga så högt. att Lilian och frökea R. nödvändigt måste höra den.